Aftonbladet – 17 januari 1857, sida 2

bväd det tjevar till ätt Ha fjenstfolk, då man inte kan få dem att göra som man säger ! Åh, hvad gamle Hundra betröffar, sade Harry, så känner jag honom, och han bjuder aldrig till att sätta sig på tvären med mig; men han är en retsam gatomal filur oca bar en förunderligt hög tanke om värdigheten af sitt vigtiga embete. Vill ni ha ert bref på posten i qväll, så torde jag dock kunna finna en säkrare budbärare, om ni vill anförtro det åt mig. Ack ja, se der, tag det! Jog skall skicka ett ridande bud med detn, sade Harry, och jag vet ett medel att göra Bäabärare pålitliga. sGodt. Men Harry, Harry! sade Nina och Löll bonom i armen, då han var i begrepp att gå ut, kom strax tillboka igen, snälla Harry! Jag har så mycket att tala med dig om Medan Harry var borta, drog vår hjeltinna fram ett bref, som hon gömt vid barmen, och läste uppmärksamt igenom det. — Hvad han skrifver väll sade hom för sj sjelf. Så olikt alla öfriga! Jag Önskar att han ville bålla sig härifrån — jag önskar det ef allt hjerta. Det är grufligt roligt att få hans bref, men jag tror jag helst ville slippa att se honom. Aek, om jag bara hade någon att tala med! Tant Nesbit är så ledsam! — Jag kan inte — nej, jag vill bestämdt inte tänka på honom! Harry är en gö själ: — Ah, Harry! har du skickat af brefvet ? sade hön ifrigt, då han inträdde. Det bar jag, miss Nina; men jag kan ej smickra er med mycket hoppJag är rädd det kommer för sent, ehuru postens afgång aldrig kan beräknas på två eller tre tim. -mar när ; Nå, då höppas jag att den dröjer en enda gång för min skull. Om den der enfaldige