Aftonbladet – 15 januari 1857, sida 3

ryssarne tillbaka och hindra dem att följa strax efter oss öfver broarne. Ännu voro dock qvar på andra sidan flere tusen tränörer och flyktingar, Hvi ka under dagens lopp ej önskat något bättre än att komma öfver floden, men som nu på aftonen ej mer. ville det, eller åtminstone ej ville det förr än dagen derpå. Napoleon, som gifvit befallniug att broarne i daggrynigen skulle förstöras, lät tillsäga marskalk Victor och general Eble att uppbjuda alla medel, för att påskynda dessa olyckliges öfvergång. General Eble begaf sig sjelf, åtföljd af flere högre oficerare, till derag bivuaker och besvor dem att gå öfver, förklarande dem att han måste med morgonens iabrott förstöra broarne. Men det var förgäfves. Lägrade på halm eller risknppor på marken omkring stora eldar, slukande några bitar hästkött, fruktade somiiga en alltför stor trängsel, i synnerhet under natteu, andra åter förlusten af en bivuak; som de redan hade, i utbyte mot en osäker: Men under den köld, som herrskade, var en natt utan hvila och eld detsamma som döden. General Eble lät sätta eld på flere bivuaker för att väcka dessa häålsstarriga; af köld och trötthet halfdomnade varelser. Men det var förgälfves. Man måste således se en hel natt försvinna utan att-broarne; hvilkas tillvaro-skulla blifva så kort, blefve nyttiga för denna massa af ölycklige. General Eble hade idagbräckningen den 29 erhållit order att förstöra -broarne sklockan 7 II på morgonen. Men hans ädla, lika menskHiga som oförskräckta hjerta kunde ej besluta sig dertill. Han bade på förhand låtit under broläggningen anbringa brännbara ämnen, för latt vid första anblicken af fienden sätta eld I derpå och undertiden gifva de qvarblifna tid latt gåsöfver. Sedan han vakat äfven denna Inatt; den sjstte i ordningen under det hang I poatonnierer hvarje dag tagit sig någon hvila, var han nu äfven tillstädes, bemödande sig latt påskynda öfvergången, och skickade och lät säga de dröjande att de måste skynda sig. Men sedan det bhfvit dag, behöfde man ej lvidare påskynda dem. För sent inszende sin fara, brådegkade de nu endast alltför mycket att komma öfver. De defilerade sålunda i långa rader öfver broarne; men nu vissde sig fienden på de motliggande höjderna. General Eble, som, enligt de order han fått från hög-Å qvarteret, skulle förstört broarne senast kl. 7, uppsköt dermed ända till kl. 8 Men nu gjorde förnyade order och åsynen af den annalkande fienden det till en plikt för honom att ej mer förlora ett ögonblick. Som marskalk Victors artilleri emellertid var tillsiädes för att hålla ryssarne i schack, stälde han sig sjelf vid öppningen till broarne och höll sins portonnierers händer tilibaka, i afsigt att om möjligt rädda ännu några offer. I detta ögonblick led hans varma, ehuru till utseendet hårda själ oerhördt. Slutligen, sedan haa väntat ända till inemot T klockan 9, fienden med hastiga steg närmade sig, och broarne, om man dröjde längre, endast skulle bli till nytta för ryssarne, beslöt han, med sönderslitet hjerta och bortvändande sina ögon från den rysliga scenen, att sätta eld derpå. I ett ögonblick issveptes de begge broarne i ett haf af rök och lågor, och de olycklige, som befunno sig derpå, rusade framå: för att ej meddragas i deras fall. Ifrån mas san. som ännu ej gått öfver, höjdes ett furtviflans skri, Sårade och hjelplösa qvinnor utsträckte sina armar mot sina landsmän, som mot sin vilja tvungos att lemna dem i sticket Somliga störtade sig i vattnet, andra rusadc upp på den briunande bron, hvar och er med ett ord gjorde ett yttersta försök att uadgå en fångenskap, som var delsamma som löden. De i sporrsträck framstörtande kossackerna stötte sina långa lansar midt i denna hop, dödade en del, samlade de andra i en tätt slu:en massa, drefvo dem som en fårskock mot den ryska armåa och kastade sig deref. ter öfver bytet. Man vet ej om det var sex, sju eller åtta tusen män, qvinnor, barn, soldater eller flyktingar, som sålunda föllo i ryssarnes händer, Armån drog sig tillbak:, djupt skakad af deana anbiick; men iagen var det mera än den ädle och oförskräckte Eble. hvilken, i det han blottstält sins gråa hår för allas räldning, kuade säga sig hafva rsddat alla, som ej omkommit eller sträckt vapen. Af de vid pass 50.000 beväpsade eller ob-väpnade, som gått öfver Beresina, var det ej en enda som ej hade honom och hans pontonnierer att tacka för sitt lif och sin frihet. Men derna sora tjenst hade större delen af de pontonnierer, som arbetat i vattnet, redan fått umgälls med sitt lif, eller sku!le de snart göra det; och general Eble sjelf hade ådragit sig en dödlig rjukdom, för hvilken han isom kor skulle duka under, z Sådan var denna odödliga öfvergång uf Be-Å k u 1 ww He WW RH ER OR eÄ I H er Se FT ff oo EE oo OT KA OBE SA resina, en af de mest tragiska händelser bi storien har att uppvisa. Ryssarne, hållna if skräck af Napoleons stora namn, tvekandel ait stänga honom vägen och föreökande dertf. endäst i massa, hade sålunda lemnat konowl)lid att finna ett öfvergöngsställe, stt slå broar i och gå öfver floden. Napolecn hade den na) 5 derbara slumpen af Cyrbmeaus ankomst, deu-Å: nes skarpsinnighet och mod, Etles höga sjel!S uppoffring, Victors och hacs goldaters förIs hos Oagristånd, det energiska njeltemodet S t, Legrand, Maison, Zayonchek,l: oumerc, Ney, och slutligen sin egen säkra i och djupa blick, som visat honom den rätta t utvägen, att tacka för att han efter en gräs-n lig scen undgick den mest förödmjukande och k tillintetgörande af olyckor. Detta tragiska l! slut krönte värdigt detta förfärliga fälttåg, ! och olycklig genom sitt eget förvållande, förI blef Napoleon icke desto mindre stor. Dett; var derföre hans plikt att tacka alla, ty han s stod denna dsg me.a än efter sina mest gläns sande segrar i skuld hos sina sollater, sina generaler, sna bundsförvandter. Icke Aesiao mindre, sedan han den 28 på aftonen lyckönskat actor till. de under af tapperhet ham under dagen utfört, utfor I e ä då han Ben AOI utlor han dagen derpå, j