Aftonbladet – 14 januari 1857, sida 1

kunnat få alla dessa godsaker ifrån ? sade Harry. Åh, det är alltsammans från vår egen trädgård, utom persikorna, som jag fick af gamle Mist och hvilka hafva kommit från Florida. Ming du hur du skrattade åt mig förra sommaren, då jag satte de der smultronplantorna, och hur du gjorde narr af mig på allt möjligt sätt? Nå, hvad zäger du nu? Säger! Jag säger att du är den underbaraste lilla varelse — en riktig liten hexa. Nå, så kom då och låt oss siita ned; du der och jag här. Och öppnande dörren till fogelburen, som hängde i de blommande törnrosrankorna, sade hon: Lilla Guldgul måste också vara med. Och Guldgul, en liten glänsande, guldskiftande kanariefogel med fin svart tofs i hufvudet, tycktes fullkomligt hafva uppfattat sin roll i den lilla husliga scenen; ty han trippade lydigt ut på det lilla fingret, zom sträcktes emot honom, och satt snart i allsköns ro på den moszsiga kanten af ett af faten och hackade till sig ett smultron. Och nu, Harry,, cade Lisette, skall du berätta mig allting om miss Nina. Hur ser hon ut? Vacker och söt som alltids, sade Harry; och med alldeles samma trollska, nyckfulla behag i väsendet.n Nå, visade hon dig sina klädningar? Åh ja, hela skocken. Ack, beskrif dem då, Harry — söta Harry ! Nåväl, det var en, mycket vacker, af ljusröd gaz, beströdd med silfver och som skulls nyttjas med hvitt siden under. ÖOch volenger? frågade Lisette allvarligt. Och volanger. Huru många ? . Sannerligen jag det mins. — Inte minnas buru många volanger det var? Dumme Harry! Men, hör du, tror du inte hon vill låta mig komma och se på alla bennes vackra saker?n Ack jo, det vill hon säkert, mitt barn,