föregående verksamhet kunde anses ega nå ge erfarenhet om industri och dess behof; och å denne ene begärde, att en mindre summa skalle användas till undersökning af möjligheten att genom en direkt bana sammanbinda en af de provinser, som mest behöfva underlättade kommunikationer, med en af de större stapelstäderna, nekades detta, i följd hvaraf han fann sig föranlåten lemna sin plats uti komitn. I hans ställe insattes då grefve Ad. E. von Rosen, som utan tvifvel likasom de tvenne förutvarande komiterade väl örsvarat sin plats i komitn och äfven mer än de haft erfarenhet af jernvägars ändamålsenliga konstruktion och deras stora verkningar uti andra länder; men då på detta sätt komitåns samtlige ledamöter blefvo män af det militäriskt-topografiska eller ingeniörsfacket, utan att regeringen fann för godt att vidare öka deras antal, blefvo handeln och industrien deruti alldeles orepresenterade. Utom dessa komiterade, har regeringen äfvan låtit öfverste Ericson afgifva ett betänkande i ämnet; men äfven han är ingeniör, och ehuru stora hans förtjenster äro i denna egenskap, lärer han svårligen kunna anses såsom statsekonom eller målsman för handel och industri. Af de så uttryckligen af ständerna begärda statsekonomiska undersökningarne och utredningarne har således blifvit intet, och några sådana blefvo icke ens genom regeringens instruktion för komiten densamma ålagda. Särdeles anmärkningsvärdt är, att icke ens länsstyrelsernas utlåtanden blifvit infordrade. De borde väl ändå antagas hafva någon erfarenhet af sina läns förhållanden och behof, och genom infordrande af deras yttranlen hade dock åtminstone något skett till mötande af ständernas önskningar och uppfyllandet af de föreskrifter som blifvit gifna för det beviljade anslagets användning. För närvarande och så som regeringens proposition nu tillkommit, är det uti de vigtiga delar, hvaruti densamma afviker från komitåns förslag, ensamt på öfverste Ericsons auktoritet som alltsammans hvilar.