Aftonbladet – 13 januari 1857, sida 2

ST MISSAT SE ArRnR JERNVÄGSFRÅGAN. I. Vi yttrade, att det är företrädesvis för beredande af möjlighet till förädling af de råämnen naturen på olika orter lemnat och till lättnad uti afsättning och utbyte af industriens produkter, som goda kommunikationsanstalter behöfvas, och vi erinrade att de inrättningar, som afse tillfredsställandet af andra och till en del högre menskliga behof, icke vore bundna vid särskilta, af naturen på förband bestämda orter, utan att man för dem kunde välja sådana lokaler, som voro bäst passande för befolkningens genom industrien och handeln bestämda olika fördelning. Vi äro emellertid beredde på att, vid tillämpandet af denna sats på jernvägars riktning, det inkast deremot skall göras; att huru fritt än valet af ort för ett regeringssäte, ett universitet, en hofrätt o. s. v. ifrån början må hafva varit, de inrättningar, som deraf blifvit föranledda, likväl sedermera under tidernas längd kunna så hafva : utvecklat sig, att nägon flyttning af dem icke mera är tänkbar eller önskvärd, och att deras således en gång för alla bestämda läge vid uppgörandet af ett jernvägssystem för ett land äfven förtjeaade det aldra största afseende, som icke borde för något annat eftersättas. Vi kunna ock ganska lätt föreställa oss, att embetsmannamyndigheter, utan annan väsentlig erfarenhet af handelns och industriens behof, än den handläggningen af inkommande mål kunnat gifva, skola anse direkta och kortaste möjliga förbindelser :nellan hufvudsätena för regeringens verksamhet och de vigtigaste aflägsnare provinserna i ett land vara det, som förettädesvis bör med ett jernväg-system afses, och att de gerna åt målsmännen tör handel och industri vilja öfverlemna att, sedan stambanorna efter denna princip först blifvit bestämda, sedermera genom bibanor söka skaffa sig de lättnader uti förbindelser, som derigenom kunna åstadkommas. Då denna åsigt, ehuru icke uti bestämda ordalag uttryckt uti den kongl. propositionen, likväl tyckes vara den grundprincip, från hvilken deruti framstälda förslag utgå och som uti tvistiga fall varit den afgörande, är det nödvändigt att, innan vi öfvergå till granskning af sjelfva propositionen, äfven derom säga några ord. Utan tvifvel är den hastiga förbindelsen mellan ett lands hufvudstad och dess derifrån aflägsna vigtigare provinser af ganska stor fördel för landet. Besparing af tid och af kostnader, stor beqvämlighet i mångahanda afseenden måste deraf blifva en gifven följd, och det skulle alltid vara orätt att vid uppgörandet af ett jernvägssystem för ett heit land förbise detta måls vinnande. Men ett är, att derpå fästa afseende, ett annat att taga detsamma ensamt i betraktande, och för dess vinnande i högsta möjliga grad eftersätta andra vigtigare intressen. Jernvägsanläggningar äro särdeles kostsamma. Intet land har råd att för sina innevåares beqvämlighet, eller för besparing i tid och kostnad vid deras resor från och till sin hufvudstad, bekosta större jernvägsanläggninsar. För att sådana skola lämpligen ifrågaxomma, måste man kunna beräkna att, inom en ieke allt för långt aflägsen tidrymd, i ökadt nationalvälstånd eller penninginkomst af jernvägen återfå dess kostnad och något derutöfver, som då blir den verkliga vinsten på företaget; och detta kan endast vinnas genom handel och industri. Föranleder jernvägars anläggning en ökad produktion uti ett lånd ft. ex. 100,000 tunnor säd och 100,000 skeppund jern årligen utan någon minskning uti annan industri, och besparas derjemte för handel och industri forselkostnader för ännu större belopp, så riktas nationalvälmågan tad pA ERNER