inte vår Herre ville att vi skulle nyttja mossrosor och jasminer, så hade han aldrig gjort dem: Och det är väl också det allra naturligaste i verlden att bära blöommör. Det närer endast egenkärleken och fåfängan, min flicka. Jag tror inte det är hvarken egenkärlak eller fåfänga. Jag skulle kläda mig vackert, om jag också vore den enda menniskan i hela verlden. Jag tycker om vackra saker derföre att de äro vackra. Jag tycker om att bära dem, derföre att de göra mig Vacker. Der har du det ju, barn; du tycker om att kläda dim arma förgängliga kropp, för att den skall se vacker ut — der har du det.x Ja, visst gör jag det. Hvarföre skulle jag inte det göra? Jag ämnar göra mig så vacker jag kan, så länge jag lefver. Du tycks ha särdeles höga tankar om din skönhets, sade tant Nesbit. Nå ja; nog vet jag att jag är vacker. Jag tänker alldeles icke göra mig till och låtsa någon okunnighet: i den vägen; jag tycker sjelf om mitt utseende — det är rena sanningen. Jag är inte lik någon af de der grekiska stätyerna, det vet jag. Jag är inte på något sätt underbart vacker, och skall troligen aldrig försätta verlden i eld och lågor med min skönbet. Jag är ingenting annat än ett litet nätt ting; och jag tycker om blommor och spetsar och allt sådant der, och jag ämhar fortfara ätt tycka om dem, och jag kan aldrig få i fäitt hufvud, att det vore den mintta gudaktighet i att inte tycka om dem; och hvad allt det der osmekliga pratetom maskar och sådant der; som ni plägar underhålla mig med, beträffar, så tror jag inte det gör mig en smula bättre. Och det säger jag, att skall religionen göra mig så der odräglig, så skall jag då hålla mig ifrån den så länge det är möjligt:n