Aftonbladet – 10 januari 1857, sida 3

Om ändringar i 1855 års la höfiingeinstruktion. Motion af hr W. F. Dalman. Emot den den 10 November 1855 af Kongl. Maj:t utfärdade instruktion för landshöfdingarne m. m. hafva såväl från många enskilta som inom den offentliga pressen och slutligen af rikets ständers hr justitieombudsman högst väsentliga anmärkningar blifvit framstälda; men då dessa sannolikt, för att blifva rättade och leda till önskad påföljd, behöfva ett stöd äfven från rikets ständers sida, har jag ansett mig böra begagna min riksdagsmannarätt för beredande af ett sådant ändamål. Jag vill härvid mindre uppehålla mig vid författaingens allmänna syftning, hvilken synes vara den att hos landshöfdi: garne koncentrera en ännu vidsträcktare myndighet än hitintills — en syftning som 211t-. för mycket står i strid med den opinion, som under senare tider och riksdagar allt mer utvecklat sig, om nödvändigheten att inrätta kommunalnämder; sår Lå sSvändigheten framkallats hog de första nybyggarne, och allt fortgick med den bekymmerslösa abandon, hvarvid både herre och slaf tycktes hafva ett enda gemensamt mål — det att visa hvilken skall kunna gå längst i konsten att förslösa. Vid öfverste Gordons död hade han, såsom vi redan sett, testamenterat hela familjegodset till sin dotter, uuder en tjenares öfverinseende, på hvars ovanliga intelligens, trofasthet och tillgifvenhet han baft de mångfaldigaste bevis. Då man besinnar att uppsyningsmännen vanligen tagas af en klass af de hvita, hvilka ofta stå på en ståndpunkt af djupare okunnighet och barbarism än sjelfva slafvarne, och att deras vårdslöshet och roffande egennytta blifvit till ett ordspråk bland plantageegarne, så kan man ej undra på att öfverste Gordon, då han lemnat sin plantages vård till en så driftig, skicklig och trogen person som Harry, trodde sig hafva på det aldra bästa sörjt för sin dotters arf. Harry var sin herres egen son och hade ärft mycket af sin fars Jynne och sinnelag, miidradt af den sköna mulattskas blida och glädtiga lynve, som var hans mor. Genom denna omständighet hade Harry erhållit en uppfostran långt utöfver hvad som vanligen beskäres hans klass. Han hade deisutom åtföljt sin herre på en tur kring Europa, hvarigenom han fått tillfälle till. allmänna iakttagelser, och det skarpsinne för samhöllslifvet mera förfinade facer, hvarmed alla af blandadt blod tyckas i så hög grad utrustade, blifvit ytterligare skärpt och uppöfvadt, så ait det skulle varit svårt att i nägon sällskapskrets finua en angenämare och mera gentlemanlik person. Då han lemnade en man af denna karakter, och det en son af honom sjelf, qvar i slafveriets bojor; föranleddes öfverste Gordon härtill ar den passionerade tillgifven