Aftonbladet – 10 januari 1857, sida 2

naste uppfostrad af vår mor, vistats under hennes inflytande och blifvit ledd och förd af henne stundligen och dagligen, mer än till och med du sjelf kunnat märka. Nina har vuxit upp som arftagerska bland sin fars tjenare och som helpensionär i Newyork; dessutom är du tjugosju år och hon blott aderton, och mycket kan läras på de nio åren. Men broder, mins du hvad Hannah More säger — eller någon af de der goda qvinnornsa, jag har glömt hvilken; i alla fall är det förnuftigt sagdt — att en man, som väljer sig en hustru på samma sätt som han väljer en tafla vid en allmän exposition, bör komma ihåg att mellan dem är den skilnaden, att taflan ej kan längta tillbaka till expositionen, men att hustrun möjligtvis kan göra det. Du har valt henne, efter att hafva sett henne lysa i sällskapslifvet; men är du säker att du kan göra henne lycklig under hvar. dagslifvets tröga enahanda? Är hon ej af det slaget, som mäste lefva i ett ständigt virrvarr af nöjen och förströelser, för att vara vid godt lynne ? Jag tror det icke, sade Clayton. Jag tror hon är en af dessa, som hafva sitt bästa lif inom sig sjelfva, och hvars friska egendomlighet, i hvad förhållande hon än skulle befinna sig, hindrar lifvet att blifva enformigt, samt att hon, då hon !tefver tillsammans med oss, äfven skall komma sttsympatisera med alla våra intressen. Jag ber bara, min kära bror, att du ej måtte smickra dig med den föreställningen, att du skall kunna förvandla dem här flickan och stöpa om henne efter dina drömda idealer. Hvem? Jag ? ror du jag någomsin kunde haft on så oförsynt afsigt att gifta mig för att uppfostra min hustru. Det vore väl det sista jag skulle taga mig till! Det är vanligen ett af vårt köns mest sjelfviskå påhitt.