Aftonbladet – 10 januari 1857, sida 2

;3 sjelfviskt och utan grundsatser i sitt sätt att behandla qvinnorna, att det ej förundrar mig, då en liflig flicka, som känner sig ha makt dertill, hämnas sitt kön genom att anfala våra svaga sidor. Nu anser jag dessutom Nina icke vara i stånd att leka med en verklig, djup, oegennyttig böjelse — en kärlek, som sökte aennes bästa och vore redo att offra sig sjelf för henne; men jag trör icke någon sådan ännu någonsin stått henne till buds. Det är en ator skilnad mellan mannens sträfvan att få en qvinna att älska honom och hans cgen förmaga att älska henne. Önskan att vinna en flicka til sin bustru innebär ej ovilkorligen, hvarken att mannen älskar henne ell-r är i stånd att älska någonting. Allt detta känna flickorna med sin medfödda fina instinkt; och de anklagas ofta för att hafva lekt med en tillbedjares hjerta, då de blott genomskådat bonom och f nnit, att han icke eger något. Dessutom har kärlek till makt alltid ansetts för en aktningsvärd synd hos oss karlar, och hvarföre skulle vi då fördöma en qvinna för det hon älskar den makt som henne tillkommer ? Nå ja, Edvard; det vet jag väl att ingenting finns, som du ej kan iedalisera till allt godt och skönt; men det:a oaktadt kan jag ändå aldrig fördraga koketter. Dessutom har man sagt mig, att Nina Gardon har så myc set egenheter och gör och säger högst utomordentliga saker emallanåt. Ja väl — men häruti ligger blott ett ytterligare behag för mig. I vårt stela sällskapslif, hvarest alla qvinnor erhålla samma enahaxda fispolerade yta, som slantarne i ens ficka, är det an glädje att då och då träffa på någon, som inte kan förmås att tänka och göra detsamina som alla de andra. Du sjelt har fått en liten släng med af denna förtjenst, Anne; men du måste besinna, att du blifvit