Aftonbladet – 10 januari 1857, sida 2

—— LA —————— LA ser jag att det är slut med dig, kära Edvard, och vill derföre fatta det ädelmodiga beslutet att försöka se saken på bästa sidan. Jag hopas allt måtte vara san: som du väntar dig og henne, och ännu mycket mera dertill. I alla händelser skola inga bemödanden å mina sida brista, för att göra dig så lycklig i dina nya förhållanden, som du förtjenar att blifva. Ah, det är att tala som Anne Clayton! Just likt dig, älskade syster, och mera hvarken kan eller vill jag begära. Du har afbördat dig hvad som låg dig på hjertat ; du har gjort allt hvad du kan, för att enligt din åsigt rädda mig, och nu finner du dig med undergifvenhet i det oundvikliga. Nina skall älska dig, derom är jag säker; och om du bara aldrig bjuder till att råda eller inverka på henne, så skall du vinna mycket inflytande öfver henne. Goda menniskor behöfva lång tid för att lära detta, Anne. De tro sig kunna verka godt på andra genom att lägga sig i och råda; de begripa ej, att allt hvad de hafva att göra är att lefva. Då jag först lärde känna Nina, var jag enfaldig nog att sjelf vilja göra något i den vägen; men jag insåg snart mitt misstag. När nu Nina en gång kommer till oss, så hafva du och vår mor alls intet annat att göra än bara vara vänliga emot henne och lefva sårom vi alltid lefvat, så skall hvad som behöfver rättas hos henne rätta sig sjelft. Nå välv, sade Anne; efter nu så en gång är, skulle jag önska att jag kunde få så henne. . Tänk om äv skrefve ett par rader till henne i brefvet, som jag står i bagrepp att afskicka; det kunde framdeles leda till ett besök. Allt hvad du vill, Edvard.