Aftonbladet – 10 januari 1857, sida 2

andaicke skulle se lika bra ut annorstades. LITTERATUR. Bellman bedömd i Tyskland. Den tid, sa Bellman äfven inom fädernes andet groft missförstods och cells å ena silan fördömdes såsom en liderlig dryckesvisejvädare, som oförsvarligt missbrukat sina stora vaturgåfvor, och dels å den andra hyllades ch upphöjd-s sågom en liderlighetens apo tel, är nu förbi. Hr Wieselgren står nu ämmeligen ensam med sin förkastelsedom, och om deremot det groft bacchanaliska missförståndet till någon del fortfar, så är det långt från att vara allmänt; med de upplysningar ;ver Bellmans lif och karakter, den belysning som egnats åt hans skaldskap och de aktiska uppgifter och underrättelser, som på senaste tiden blifvit samlade, är så mycket iträttadt, att man ald:ig mera allmänt skall iterkomma till det grofva missförståndet af ien bellmanska sångmön. Men rätt förstås kan Bellman också endast inom Sverge samt 08 våra närbeslägtade stamfränder, som kunpnxz läsa och förstå honom på originalspråket och utan allt för stor svårighet sätta sig in i de förhållanden, som i hans sånger afspegla sig. B ellman är en så nationel skald och står :å fullkomligt på svensk botten, att hans dikter för främmande måste bli svårbegripliga och onjutbara. De poetiska bilder han frammanar äro så innerligt fastvuxna vid fosterjorden, vid det mest egendomliga af dess atur, ortligheter och folkseder under ett nunera förgånget tidehvarf, att det skulle erfordras för en fremling eit specielt och omfattande studium, för att förstå Bellman, och detta studium skulle dock göra långt mera möda än nöje Ett genljud af den hyllning och ära, som här hemma visas Bellmans minne, har dock trängt till utlandet och lockat till försök att öfversätta en och annan af hans dikter. I synnerhet har detta varit fallet i Tyskland, der man under den nyaste, i postiskt hänseende tämmeligen ofruktbara tiden sökt genom öfversättningar tillegna sig allt hvad utmärkt andra länder frambragt på poesiens fält. Redan 1810 gjorde Arndt Bslimans namn bekant i Tyskland genom en entusiastisk karakteristik af den svenske sångaren, hvars arbeten Aradt, som en längre tid vistats i Sverge och fulikomligt förstod svenska språket, lärt sig att rätt uppfatta. Sedan dest ha tid efor annan smärre öfversättningsförsök blifvit gjorda af v. Schröter, Kannegiesser, Binzer m. fl. Slutligen har nu nyligen en hr 4. v. Winterfeld företagit sig att i tysk öfversätining utgitva ett större urval af Bellmans sånger itysk öfversättning under titel: Der Schwedische Anakreon (Berlin 1856, A. Hoffman Comp. 357 sid. 8:0). Denna samling, som är tillegnad H. M konung Oscar, innehåller 38 af Fredmans Epistlar, 32 af Fredmans sånger, Baechi Tempel öppnadt vid en hjeltes död, samt 25 sånger ur Zions Högtid. Med ledning at denna öfversättning, tror sig nu den tyska kritiken ha Bellman på sina fam fiograr, och den bryter, såsom man lätt kunde förutse, obarmheriigt stafven öfver hoaom, såsom en mycket underordnad och gemen personlighet inom kretsen af Europas tiktars och såsom alldeles utan skäl af den svenska nationaifåfängan omgifven med en nimbus af ära och poetisk herrlighet. Augsburger Allgemeine Zeitung innehåller en recension öfver Der Schwedische Anakreon, der författaren söker ait i grumd nedrifva det slags traditionella respakt man i utlandet haft fö: Bellman. Han uttalar sin bäpnad derötver, att någon menniska, till och med en skald såsom Atterbom, kunnat påstå, att man hos Bellman finner en verldsåskådsing af det me st originella slag, och att Bellman företer en djup fond af poetisk skönhet; den tyske för !attaren finner deremot hos den svenske diktaren: groft och klumpigt utkastade målnin gar; — en verldsåekådning, som hvilar på bränvinskrogens grund; — en entustasm, som är hämtad ur kruset; — figurer, som tillhöra rännatenarne och bordellerna; — ett trivialt marktechrejeri,som söker sina pointer 1 verklig smuts och som i vissa af rimsniderierna öfvertwräffar allt jammerligt poetasteri (Dudelsacklere:) som någonsin existerat; — momenter af allvar, som åtminstone förete ett patologiskt intresse, men der dock skalden aldrig kan svinga sig högre än till bakrusets elegi 0. 8. v. Efter denna karakteristik tilläggel författaren : STR KREON Ar DERA EET se —-—A—