Aftonbladet – 8 januari 1857, sida 2

gradj och Ormön.FDenna ersättning Zskule bestå i en viss del af Moldaus område, dit Ryssland skulle kunna förflytta den administrativa hufvudorten för sina bulgariska kolonier, hvilken för närvarande är förlagd i Bolgrad. Mantillägger, att idn till denna territorialersättning äfvensom bestämmandet deraf får tillskrifvas Napoleon III personligen. Jag har redan nämt, att man ej ansåg konferenserna blifva långvariga. Det är emellertid enligt min tanka ganska möjligt, att de skulle kunna draga längre ut på tiden än man förmodat. Ehuru säkerligen icke något afgörande beslut kan komma. att fattas angående Italiens och Neufchåtels -angelägenheter, så lära väl dock de samlade diplomaterna svårligen kunna undvika att diskutera dessa frågor. Hvad Neufchåtelfrågan angår, har jag redan förut yttrat, att boppet om dess fredliga lösning fortfor. I detta ögonblick synes denna : fråga vara ännu närmare -en : sådan lösning. Jag anser för fullt tillförlitligt, ehuru jag ej eger någon positiv visshet derom, att en kollektivnot, utgången från de fyra makter, hvilka undertecknat ILondonprotokollet, och godkänd af Preussen, blifvit afgifven till törbundsrådet i Bern. Man kan ej förmoda, att förbundsrådet; som nu är samladt i nämde stad, vägrar att taga kännedom. om denna not, och att de deruti lagda grunder ej skola, med några billiga moiifikationer, slutligen antagas af rådet. Det vore i sanning besynnerligt om en affär, hvarom parterna i hufvudsaken äro ense, skulle enlast för formernas skull taga en så ledsam och så vådlig utveckling som ett krig emellan en af de stora makterna och ett land, som det ligger i alla makters intresse att bibehålla vid dess fredliga neutralitet. . Det skulle blifva ett narraktigt blad i häfderna; och ifall sådart inträffade, och jag någonsin komme att deltaga i en europeisk kong:ess, skulie jag der rösta för afskaffandet af alla diplomater. Jag sade, att.pärterha äro ense i hufvudsaken. Ty-livad är det söm Schweiz i hufvudsaken vill, om ej att Neufchåtel, redan de-facto oberoende af Preussen, äfven blifver det de jure ? Nå väl: Tror man verkligen, att Preussen i grunden nekar att låta Neufchåtel fara? Låtom oss derföre boppas på en fredlig lösning. Vi lefva i en tid, så öfverfull af trängande frågor och intressen och till följd häraf så positiv, att man löper efter resultaterna utan att synnerligen bekymra sig om orsakerna. För de störa mässorha är politiken likasom en qvarn, hvars mekanism är för dem af föga vigt, blott den gifver godt mjöl. Jag vill derföre med mycken varsamhet behandla frågan hvarföre den politiska hörisonten, som nyss syntes så mörk, nu på en gång blifvit så klar och molnfri. Man påstår här, att det är England och Österrike, som åstadkommit denna underbara förändring. Dessa makter ha, säger man, koromit till den öfvertygelse. att de ej skulle kunna förmå verlden till kamp emot Frankrike i förbund med Ryssland. Ealigt mitt förmenande skulle i sådant fall England och Österrike hysa en alltför ringa tänks om sin förenade makt. De skulle verkligen. men blott i ett enda fall, kunna bringa verlden i kamp emot Frankrike och Ryssland. nemligen om de hade rätten och förnuftet på s.n sida. Om man finge tro engelska pressen eller åtminstome en del af denna. press, så skulle England vara en Eolus, som efter behag rörde upp våra franska böljor, eller, för att tala utan metaforer, en fruktansvärd makt, hvilken efter godtfinnande kastade oss ini revolutioner. Föga fattas att ej denna press vill tillerkänna England äran af våra tvenne senaste revolutioner. Ett sådant språk skulle i alla händelser vara oförnuftigt, och sjelfva påståendet är en orialighet. Den eld, som förtärt våra båda senaste monarkier, har blifvit tänd at sig sjelf; till följd af förhållandesas egen bränbarhet, utan den ringaste tillbjelp af nägra engelska blåsbäljar. Hvarje rege ing i Frankrike, som befinner sig i tillfälls att göra krig, och besluter sig att vid förekommande fall göra det, har ingenting att frukta af sin höge granne på andra sidar kanalen, så stor och mäktig denne gr:nne än är. Vi kunna göra sistnämde erkännande utan afund, emedan vi göra det utan fruktan. Hela detta engelsk-franska krig tidningarne emellan är lika ömkligt ur förnuftets synpunkt som ur politikens. Med detta internationella gnabb må nu förhålla sig huru som helst, så synes i allmänhet allt syfta till en fredlig lösning, och om verkligheten ej utfaller annorlunda än sannolikheterna, så kommer Italien innan kort att bifya det enda egentliga föremålet för våra utrikes bekymmer. I det inre har ingenting af intresse förefallit sedan mitt sista bref. ssk ERAN — Med anledning af vårt bedömande af det hvilande grundlagsändringsförslaget beträffande den s. k. prinsregeringen ha vi från en aktad insändare emottagit en artikel, hviltt LOV, 1: RR RR