Aftonbladet – 8 januari 1857, sida 2

Clayton. Ridån går upp öfver vår nästa scen och visar ett tyst och ensligt bibliotek, upplyst af eftermiddagssolens sneda strålar, På ena sidan vetter rummet med sina höga uppslagna fönster utåt trädgården, hvarifrån aftonluften intränger, doftande af rosornas och kaprifoliernas vällukt. Golfvet, betäckt med en hvit matta, och soffor och hvilstolar, beklädda med slätt, glatt linne, gifva rummet ett utseende af friskhet och svalka. Väggarne äro behängda med den europeiska konstens största mästerverk, medan bronsoch gipsaftryck, ordnade med smak och kännedom, vittna om artistisk bildning i anordnandet af det hela. Tvenne unga män sitta tillsammans nära det öppna fönstret vid ett litet bord, hvarpå står framsatt en antik kaffeservis af silfver och en silfverbricka med glacer och frukter. En af dem har redan tagit vår läsares uppmärkeamhet i anspråk i vår hjeltinnas beskrifning uti sista kapitlet. Edvard Clayton, ende sonen till domaren Clayton, representanten af en bland de äldsta och förnämsta familjerna i Norra Carolina, var till utseendet just sådan som vår lifliga unga väninna tecknat honom — lång, smärt, med en viss vårds