Aftonbladet – 3 januari 1857, sida 2

backe upp och backe ner; der fanns icke en onda sådan der slät kungsväg,som det verkliga vetandet plöjer. Hennes tysta tankar blefvo derföre ungefär följande: Ack, hvad jag är olycklig! Min. stackars olyckliga mor; att. hon-ej kunde tåla min:klädning; alla menniskor nyttja sådan. Ack om Gud ville förlossa henne, stackars min mor! — Ack; hvad jag: är olycklig! Nu sitta tant och flickorna på : första raden; och höra Don Juan. . Lina har säkert i dag. på sig sin rosafär gade, det klär henne. Hvilket mörkt rum det här, man kan bli spökrädd, och sådan tråkig stad, det är så tyst på gatan. Huru länge:skall detta. fortfara ? : Pappa är ändå bra pedantisk. Inte hade folket sagt något, och dessutom, hvad gör det; hvad folket här pratar; jag riktigt blygdes, då grefve M. frågade mig hvar jag var född, att svara i N. Stackars mamma, hon höll ändå. sf:mig, å jag var liten, och räddade mig ur sjönöd. bja, bon höll af mig, stackars mamma, fastän hon nu icke-kan med klädningen. ; Så fortgingo hennes tankar, vacklande melJan sann smörta, fåfänga, missnöje och saknad af anöjen. Å I ettnu sprang hon upp. Min hvita duf. va, sade mamma! . Gud ske lof, jag har en hvit klädning med mig! Och hon klädde i hast om sig. Stackars mamman, sade hon och en stråle af barnafromhet glänste .i de vackra ögonen, skall få se sin hvita dufval I detta ögonblick bröt den goda naturen I sina bojor och sträckte på vingarne till flygt; I men lika hastigt slog den dem tillhopa-igen, j då flickan, seende sig i spegeln, tänkte: Tant och flickorna skulle skratta åt mig, om de så