Aftonbladet – 3 januari 1857, sida 2

hade ej sett henne förr; icke mindes hon, då hon tre år gammal hölls öfver. vattnet af.modren — hon hade ej längre än dessa tre år haft en mor. Emma var vacker, utmärkt modernt klädd, oeh hade någonting hvad man med ett. ord kan kalla salongsbildning. Hon var sådan som -våra : flickpensioner, beklagligen oftast, utsläppa sinavplantor — förkonstlad; och yta alltigenom. Ar det Emma den der granna flickan ? sade modren. Jay söta mamma. Huru är det med mamma? Bra, barn, mycket bra. Kom hit, och (betraktande henne) så: der utstyrd kommer du till. din modets dödssäng. Ack, mamma lilla, detvbrukas, sade Emma, försigtigt undanvikande-klädningen då hon satte sig vid sängen. Augustas ögon följde henne med uppmärksamhet. Mikaelsson; hvar har du gjort af min dufva? frågade hon med: eniskarp blick: Hvar, hvar ? återtog hon med häftighet,; och ögoRen brunno åter af vansinnets glöd. Jag lemnade dig en dufva, och nu kommer du med en påfogel.. ; Emma bleknade. Kom Emma, hon rasar, hon vet ej hvad hon säger,, sade rådet och släpade sin. dotter med sig. Om qvällen gret Emma, Hvarföre gråter du ? frågade fadren. Hvad skulle jag i detta eländet att göra! Att ha en mor, som är från förståndet, imbeeille! Ack, hvad jag är olycklig ! Den stackars flickans tankegång var dock något ojemn; pensionsbildningen hade väl röjt en sorts väg genom hjernan, på hvilken de kringirrande tankarne, dessa ögonblickets dimfigurer, egde att gå fram; men det gick