Hbävar är Emma mitt barn?,, sade hon;då en gång och slog upp de vackra ögonen, som ej mera. brunno.af-vansinnetsdunkla låga; utan strålade af klart förståad. Det har varit en lång dröm. Dog Hon också? 05 — FE Nej, hon är nyss kommen tillbaka från enutländsk resa, som hon gjort tillsammans med. fröknarne Strålensvärd, exoellensens. döttrar.. ESHelsa min mar, att en döende mor vill se. sin dotter. Nu -skref rådet till em sin slögtinge, der hon vistades. Svaret lydde: 4 Hedersbroder! Underrättelsen träffade Emma mycket känbart. Som vi icke visste hvad brefvet innehöll, lemnades det till henne, under det hon stod i en kotiljong på vår stora assemblesal. Hon höll på att blifva vanmäktig, och endast min hustrus :ådighet, att genast gifva henne. af sina egna styrkande droppar,. gjorde. lindring. Hon är riktigt rädd för sin moder, hvars olycka hon beklagar, men i hvars sällskap hon omöjligen kan vara, utan att sjelf förlora förståndet. Äfvenledes faller sig hem: resan svår, emedan vi i månaden flytta till Stockholm och Emma der skulle göra sitt inträde i den större societeten; Hon har beredt sig på att bevista operor och börsbaler, ech min k, bror kan finna det omätliga och för en ung känslig själ fasliga ombytet att i grället sitta hos en vansinnig. mor. Brefvet slutade med ett postskriptum af Emma: Söta pappa, låt mig slippa! Det blir så rysligt tråkigt, att jag dör. Rådet skref dock åter, att det icke gick an, att folket skulle prata och hans ära skadas, om Emma, utan laga hinder, icke kom till sin numera kloka moders sjukbädd. Detta verkade, och åtta dagar derefter inrädde, ledd af rådet, Emma till sin mor: Hon