var det nu. Magistern sprang ej efter Bjelp, Kän Kastade af sig öfverrock, bonjour och stöflor, och så ut i vaken; nu kunde ban simma ledig och fri i det iskalla vattnet. Bakre delen af slädan hade fått stöd; detta blef grunden för hans räddningsplan. Han tog upp sin knif, som han alltid bar med sig, och gjorde en verkligen storartad operstion på hela kurens bakersta läderstycke. Rådet ade aldrig kommit att tänka på annat än sidodörrarne; ty genom dem går klokt folk både in ock ut. Blott en fantast, eh galen menniska kunde imaginera sig möjligheten att skära sönder slädkuren. Gif hit flickan! sade magistern vänligt, då läderstycket föll och han såg Augusta, halft fördränkt i vattnet, hålla sin lilla flicka öfver sig för att hindra henne att qväfvas. Barnet togs ut och bringades till iskanten, der drängen ändtligen uppkrupit förstelnad af köld och med dum likgiltighet betraktande scenen. Jag hade aldrig kört, om ickö kammarrådet sjelf befallt, mumlade han, för att trösta sitt samvete. Magistern virade in barnet i sina torra kläder och återvände till sitt räddningsarbete. Mera svårighet var att rädda Augusta, som man på vaniig fason så inpackat i kappor och fällar, att hon var nästan omöjlig att rubba ur sin ställning. I allmänhet äro all tid fruntimren i värre belägenhet vid en olycke på resor, än en karl. Det är verkligen ohygeligt att se på, huru det svagare könet inpackas i vagn, för hvilken ett par ystra hästar ryckas; det ser ut som afsigten rentaf vore att göra damerna alldeles ohjelpligt förlörade, om någon, äfven den minsta sak komme i olag. Det är i sanning en kuriös ömhet, ty den svaga qvinnan behöfver verkligen icke mumifieras för att icke frysa; hon har varmt flytande blod, hon som man