MITT EGET LAM() UR EN LÄKARES JOURNAL. Af ONKEL ADAM. : Om vintren.: j so Åk vars, detsärvson ett bergo; sade en dräng med trö KEpphragar det ban m: den präktig täcksläde höll vid iskanten, i tanka att köra en genväg öfver isen. Men kör ej ändå för. Emmas skull! hördes en röst inifrån släden. 3 ast Min lillå vän, svarade en i pels och halsdukar inpackad herre, böjande sig från kuskbocken, der han åkte, mot det nedslagna fönstret ; min lilla goda vän, sitt du ialltlugn, lilla Emma -farinte illa,-om vi åka öfver sjön. Om vi fara den, så ha vi blott-en fjerdingsväg fral, ren isväg, men eljest tre fjerdingsväg och balfva vägen bar. Sunda förnuftet — Men om vi. köra ner,: bvem räddar Emma? Jag kan ej komma ur, så inpackad jag är. Åh, ingen fara, lilla vän! Slå upp fönstret. Kör, Österholm — I 807 Nukörde täckslädan. utåt sjön; allt gick bra, men :om man: mött; slädan; hade man troligen fåttse ett blekt, men skönt dvinnoanletesinnanför rutan, spejande utöfver den blanka isytan. Eö ensam vandrare fick dock slutligen se det. Denne. vandrare var magister Elding, som gjorde sin vanliga promenad efter skoltimmans slut. Han mötte täckslädan, igenkände på kuskbocken rådet och såg Augustas bleka ansigte erom rutan. Pilsnabbt flög slädan förbi. Magistern stannade, Förut hade han gått () Se Aftonbladet n:r 1.