Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 2

Reten vål behöfver betraktas från alla sider, inti ständerna fatta beslut derom, och min tid icke medgifver att nu åt framställningen skänka en omsorgsfuliare oeh mera genomförd utveekling. Skulle derföre tit. så behaga, och mitt på flera ställen svårläsliga koncept göra dst möjligt, må min promemoria gerna intagas i Aftonbladet. Att eäde den skulle visst behöfras, men oek gifva allt för mycket besvär. De, som göra sig besvär att läsa min framställning och känna mig, veta, att jag ej är stilist, att jag känner varmt och släpper fram känslan utan långa omvägar; de bränna sig derföre ej på mina hetsigheter; och för dem, som ej läsa eller ej känna mig, lönar ej mödan kokettera. Äre åsigterna riktiga eller 6j — that is the question. En sak af — i min bästa öfvertygelse — den mest genomgripande virt för mitt fäådernesland i närvarande stund oeh med tillämpning på den stora jernvägsfrågan, kan jag ej underlåta att begagna detta tillfälle för att intryeka på landsmäns sinnen. Den är, att huru än em statsbanornas. tjenligaste sträekning må stridas oeh ändtligen beslutas, så qvarstår doek den vigtigasto frågan: utförandet. Man må nu pruta emot eller knota öfver. de somåtliga kostnaderne huru mycket som helst — de kuna ej förekommas, ty saken måete fram. Äfven de mest fruktande fosterlandsvånnerna bära i sina hjertan en önskan för jernväg genom deres ort. Vare detta nog sagdt. Det enda medel att här kushålla med statsmedlen är att söka i wförandet. Men äfven i detta afseende är Sverge synbarligen lyekligt lottadt, som uti öfverste Ericsons person eger alla de egenskaper förenade, som erfordras för det stora verkets genomförande. -Måtte blott statsmakterna vid den stora frågans skomomiska behandling rått inse och varmt behjerta den stora fördel, som häraf är att hämta, då just på denea väg erbjudes det enda och säkra medlet att spara millioner. Måtte sin sida hr Erieson, påminnande sig sin store läromästares val: språk: allt för plikten!, ieke svigta. för det motstånd, som naturligen skall från alla håll resa sig met den, hvilken har ett så stort uppdrag att utföra. Då jag ser de dagliga utfallen, darrar jag af fruktan att dem menskliga naturen i detta fall skall taga ut sin rätt oeh fosterlandet dermed göra en större förlust än måhända mängden af dem uppriktiga vånnor anar. Lämnå den 28 Dee. 1856. E. von Steyera. Den meddelade promemorian rörande den kungliga jermvägspropositionen är af följande lydelse: Handlingen har flere förtjenster i -detaljerna, men felar, enligt min öfvertygelse, i åtskilliga af de -hufvudgrunder hvarpå detta förslag i ett för fäderneslandet så vigtigt ämne hvilar. Det uppställer febe något omfattande systers för våra hommunikatonsangtalter. Meningen kan väl ej vara, att vissa-orter.af landetskola dermed förses, under det:ett andra Jlemnas i saknad deraf. Så visar sig dock förhållandet, att döma af det kongl. förslaget... Detta är ett ganska stort fel deri, hvilket ioke afbjelpes med den framkastade hänvisningen på kommande bättre tider, Uti denna täkke ligger stt medgifvande af det framstälda. systemets ofullkomlighet. Men att man skall granska och bedöma, samt — hvad ännu värre är — aelaga ett halfsystem, der fråga är om en kostnad af 100,000,000, är nog -myeket begärdt. Jernvägslinior, som kunna finnas alltför bra i ett såduat system, kunna deremot finnas öhehöfliga och ifvem hinderliga i det som för kommunikationer. sg utveckling iframtiden — ja, endast för ett någorlunda fullständigt fyllarde af det närvarande behofvet eraf — finnes erforderligt. — Deesutomsbortastar man hela kraften af en gemensam vilJes ansträngning till vinnande afett stort mål, då man på detta sätt utelemnar större delar af lasdet, eller, som man säger, ställer dem på framtiden. Allt kan ej göras på en gång; men hvad men ansett böra göras, för att låta lika fördelar tillflyta alla delar af landet, då det hela blir färdigt, hade varit billigt, klokt och rätt att med ens uttala. Kommunerna hade då känt hvad de haft att rätta sig efter vid ordnandet af sisa mindre koramunikationsinrättningar inom hvarje ort. Det kongl. förslaget är bygdt på oriktig grund, då det såsom hufvudsyftemål antar at skyndsammast möjligt bereda jernvägsförbindelse från Stockholm till Malmö, Göteborg och Kristiania. Detta mål kan nog ega sin vigt; men det vigtigaste Sverge har att söka med dessa stora kostnader är det icke. Det vigtigaste för oss, med vårt läge, är att för de inre orterna öppna de lättaste möjliga iväg till tjenliga alsättningsorter vid hafvet. Denna fördel kam undantagsvis beredas genom de kommunikationslinier, som löpa i rorr och söder, men i de flesta fall bäst af dem, som hafva en riktning i öster och vester. Det är våra wärbaner sora förtjena det mesta afsecendet. Att medelst jermavägar komplettera de redam befintliga, naturliga eller konstgjorda vattenkommunikationer af större omfattning tvärt igenom landet, att i samma riktning leda nya förbindeolselinier der behofvet så erfordrar, detta synes mig böra utgöra första uppränningenr till ett svenskt jernvägssystem. i detta väl gjordt med blicken fästsd på lardets behof såväl i ekonomiskt som strategiskt afseende, så blir att tillse, buru longitudinaleller nordoeh sydlimierna skola bäst inpassas, så att de, med begagnaade af större eller mindre delar af tvärbanornma, kumma uppfylla det med dem sökta ändamålet, att på en gång göra omfattningen af tvärbamornas verksamhet så stor som möjligt, förbindelsen i norr ech söder. hvilken mest för persomaltrafiken i vårt land är af vigt, så kort som med det förra ändamålet är förenligt, samt slutligen att i möjligasto mån utjsmna de olikheter med hänsyr till kommunikationsväsendet, som kunna förefinnas orterna omellan, så att ieke dem ons likasom öfveröses af både längdeeh tvärbaror, under det em annan lemnas alldeles H— ww ww— — — —!A— . : .— ÖJ