Aftonbladet – 31 december 1857, sida 2

Åh! madusa ät väl någet för stärkt sagdt. Mins du icke hesäe som 8 på våra ba der, i rödblemmig gimgamsklädning eeh spritt nya kängor? . Useh! hvad hem var vacker! IOeh ännu är ben ett ganska stätligt frumtimmer, omdast hon icke vere eldfängd som en bränmåre, 4 gr : Vid denna djerfva liknelse, som en man begagnade: om sin-hustru, studsade-jag nästan ovilkorligen, menckom gemom: denna tvära rörelse att slå ned ex på hyllar bakom mig befintlig soekerskål. Sockerbitarne rullade: i gälla kadenser kring golfvet. Det är endast möjligt försmåstads-sockerbitar, med deras nog kringskurna natur; att: rulla så: behändigt, att så ihärdigt fullfölja sina kullerbyttor. Det är min hustru;. som :iskänken hört allt hvad vi sagt, utrepade den illiterate rådmannen i ex ton af djupaste förskräckelse. sPorten är väl öppen ? frågade. den litterate oeh fattade i största hast mössa ooh Men hade det: varit: min hustru, bhade-hon nu: bestämdt stått här, der jag står.: Det måtte vara någon annan; återtog den lycklige gifte mannen med lugnare stämma. ,Tjutjufvar! stammade kamraten, kansko någon, som jag har dörat till spö! Adjö så länge, -bror! Jag går att hämta brand vakten. Två rådmän f8ieke frukta för Hin Håle sjelf) alltid med undantag för min hustrus Talaren fattade ett gevär, som laddadt hängde på väggen, och riktade det met skänkdörren. Hvem är der? yttrade han. Svara! annars skjuter jaga I Akta dig, bror! om du skjuter, väcker du bestämdt din hustru.s Men i detsamma öppnade jag dörren och steg ut. I Hur har ni kommit bit? Hvem är ni?! voro de första frågor, som mötte mig. Tillförordnad borgmästare här i staden, svarade jag i patetisk ton, sjag har äran helsa mina tillkommande herrar embetsbröder.s Var ioke-oförskämd, karl! Detsär. ett.gement embete, det der, att om natten: smyga sig in i nöstans skänker. Tag genast hit mina ilfverskedar, bof!Ty bof är ni, fastän. niär skäligen: väl. kläddi Tillåt mig att öfverlemna mitt förordnande! Varen så goda och läsen sjelfve, mina herrar