Aftonbladet – 30 december 1857, sida 3

att fastighetsegaren åtager sig deltagande i båtsmån båll, skjuts. irqsartering och flera bördör. Nu vore frågan denna: Hafva förhäl!sudena vunni len styrka, atp tillräckligt skäl förefinzes till inryamande sf den ifråga arsnde rättigbhetea åt: busegar ae? För att besvåra deova fråga hade tsl. rådfrågat officiella handliogar och funuvit, all borgare er lägaa tillsammans blott 39 procent af den från stöderna utgieade bevillningen. Då således icke ens häifven sf denna bevillning af dem erlsdes, hemsislde tal., om de borde f rifarande hef.a uteslutande rätt att representera. Hvad fastigheterna angioge, funnes efier uppgifter för 1845, att 6884 borgare egde fasiighet i stad, men mer än 11,000 personer af andra samhällsklasser, som nu skulle få represtiöationsrätt. Ser man åter på ezendomsvärdet, finner man att då 30 millioner Vid sämma tid egdes af borgare, 21 milliocer, eller mer än två tredjedelar egdes af öfriga klässer utom adeln, presteeller bondestånden. I afseeride på den asmärkning, som en föregående talare gjort emot förslaget på den an förda grund att fjerdepartsegsre i Falu bergslag der igenom skulle komma att tillsätta representant äfven för staden Falun; så kunde tal. ej finna egenskaper -f fjerdepartsegare så farlig. Det vore ju en möjtighet, avt under denna benämn.ng äfven en mävgd icdustriidkande borgare döljer sig. Tal. visste ej, i afseende på Falun särskilt, om uppgiftsn angående förhållandet emellan fjerdepartsegare och borgare vore grundad på faktiska företeelser; men om stä derna i Stora Koppatbergs län gemensamt hade tal. ien uppgift, ait borgrarue vore öfvervsgatde. Åtnibstone förmodade han att, om borgrarne samman-äknades med busegarne, borgerskapet skulle få öfvervigten. Men herom vore egentl gen icke frågan, utan om man skulle uteslu:a dessa elembater ur borsareståndet och från representationen utestänga deras bildoing. Tal. bade ej sällan hört sägas, att der varit ondt om borgare, som velat fara till riksdagen, men att det funnits många af andra klasser, rom både veiat och kunnat. Och hvilken våda skulle inäffa, om pu detta kunde eka rum? Tal. kunds ej öreställa sig att fosterlandskärleken skulle ensam .i!lhöra borgare och att slla andra skulle vara lycksökare och egoister; tal. ville ej misstfo den en: sambällsklassen m.-r än den andra. Vore öfverty gad att kommunen blefve representerad i alla fal! och att komminen representeras, är just den siors sanning som måste forilefva uti representationen och med sitt lif genomtränga det hela. Sådant vere ock rörhållandet i andra länder. En ledamot hade sagt, att det funnes en egendomlighet i ståndsprincipen hos o:s. Men det vore en allmänt känd sanniog, att ståndsutvecklingen är gemensam för hela det germatiska Europa. Skilnaden vore blott den, att ståndsförfattningen i Sverge förvärfvat sig en större statsrättslig betydelse och blifvit permanent, då den deremot i andra länder modifierats; och detta senare vore just hvad man ge nom detta förslag äfven ville göra bär. Ati detta är nödvändigt, derom vore man öfvertygad. Ty säkert är att, om ståndspr.ncipen icke följer folkew utveckling och afspeglar denna uti representationen. den förr eller senare dör. Den kunde blow fortiefsa genom att småningom utbilda sig; och i sådant hänseende hade tal. sällan sett något, som stått i bättre samklang med historiens utveckling. Borgareståndet hade med stor pluralitet bifallit förslaget. Nu bade man sagt, att hela minoriteten vid den derstädes anstälda voteringen bestått af näringsidkare. Talareo kunde icke tro annat än att äfven flere sådane också funnits ibland de 42,som utgjorde majoriteten. Huru dermed än må vara, så vore det i alla fall onekligt, att det ståndet, som den föreslagna förändringen närmast rörde, med vacker uppoffring af egna intressen antagit hvad det ansett bidraga till fäderneslandets sanna fördel; och tal. kunde icke annat än tillerkänna borgareståndet vitsord i denna del. Försndringen vore enligt talarens förmenande helt enkelt ett fortgående på den väg man år 1809 beträdde. Redan då väcktes fråga om att inrymma flera nya klasser uti representationen. Sedan derom kämpats för en tid bortåt, veta vi att man ändtligen gick in på hvarjehanda utvidganden af stånden. Sålunda hafva bruksegarne blifvit inrymde i borgareståndet, samt akademiernas ombud i presteståndet. Sådana utvidgningar vore också nödvändiga; ty folket i sin belbet borde representeras. Men en stor del, tal. :gade tro det, af svenska folket vore ännu orepresenterad, hvaraf likväl ect icke ringa antal blefve det, om detta förslag antoges. Ville man lemna den en gång beträdda banan och, uppfattande förslaget från den spröda sidan, tillsluta ståndens dörrar för de orepresenterade, så skulle representationen aftyna, förlora sin betydelse och man skulle, sedan tillträdet blifvit stängdt för samhällets alla nya elementer, snart finna sig ensam med sina privilegier utan lif. Af hvad nu anfördt blifvit vore gifvet, att både den historiska utvecklingen och de närvarande förhållandenas karakter samt slutligen den hittills beträdda banan tala för antagande af förslaget. Då dertill komme, att alla representationsförslag hafva öfverensstämt i denna punkt, samt tre stånd redan antagit den ifrågavarande grundlagsförändringen, så kunde tal. ej föreställa sig att presteståndet ville densamma bestrida. vv ee lm