Aftonbladet – 30 december 1857, sida 3

artyg, som afskickats för att förfölja de fly ende. Den 21 Oktober uppnådde slutligen d örstnämde tjugo flyktingarne Surinam och vi dare Demerara, hvarest engelska my:dighe Jierna gåfvo dem hjelp och betalte deras öf verfart till Norra Amerika. Hr Bigler från Pensylvanien har i senatei hållit ett tal. hvari han påyrkadö Kansas upp tagande i unionen som fristat och förklarade tillika att dessa hans åsigter delades af han vän, deh nyssvalde presidenten Buchanan Den slafverivänlige domaren Lecomptes i Kan sas har blifvit afsatt. Bref från Upsala. Den 27 December. Hvad jag nämde i min nästföregående skrif. velse om den kemiska byggraden och des: nyaste historia har från säkert håll bekräftat sig, så till vida åtminstone, att uppgiften om entreprenörens ekonomisk: förlägenhet är full kowligt säker. Huruvida åter det, som jag i simmanhang dermed berättade, är lika grun. dadt, såsom ryktet fortfarande påstår, korome; visst oförtöfvadt att visa sig. Om den akademiska styrelsen skulle förle-las att lyssna till byggnadsentreprenörens insiouation om nödhjelp utur universitetets fonder, så skulle den utan tvifvel vara att anse !ika tadelvärd, som den i ett annat afseende blifvit oförskyldt klandrad. Ni torde hafva sett, att en viss tidning beklagade sig öfver, att den akademiska styrelsen icke gör sin skyldighet såsom en or iningens och sederna: väktare till de studerandes förmån. Det händer, att resande musikaliska sällskaper. danska och tyska, besöka Upsala, och der på källare och värdshus-gifva aftonunderhållningar. Att sådana samla till sig en mängd studerande, som kunna göra sig lediga en aftonstund, är naturligt, inen att dessa studerandes antal jemförelsevis icke är så betydligt, vet man också. Det är visst tillika klart, att dylika nöjen medföra eljest undvikliga utgifter. Men att uppfostra ynglingar så, att man betager dem alla tillfallen till frestelger, det synes mig vara hvarken möjligt eller menskligt, och minst rimligt är, hvad som insinuerats i den ofvan antydda tidningen, nemligen att det akademiska konsistoriet borde förbjuda sådana sångoch musiknöjen, ty hvilken rätt skulle konsistoriet ega dertill? Långt ifrån att kunna beherrska staden, är konsistoriet af densamma i många stycken beroende. Publioiteten bör skifta rättvisa. Ni har förr än vi blifvit underrättad om utnämningen till estetiska professionen. Sådana företeelser väcka en mera flyktig uppmärksamhet i hufvudstaden, men äro stora tilldragelser i en universitetsstad. Säkerligen kan, man, utan fruktan för partiskhet och öf: verdrift, säga, att denna nyhet gjorde ett obehagligt intryck på pluraliteten härstädes bland dem, för hvilka saken kunde ega intresse. Naturligtvis finnes det äfven härstädes personer, som gerna sågo hvad som skedde, ty sådan är andan öfverallt, men jag talar om den allmänna meningen och önskan. Hvad som otvetydigt ädagalagt hvad den akademiska ungdomen kände vid underrättelsens emottagande, är att den allmänna sången uppvaktade :en förbigångne, men till extra ordinarie professor samtidigt utnämde docenten Malmström, en tilldragelse utan exempel, och dessuton helsade honom med ett tal, i studentkårens namn hållet af ordförande kurator, i hvilket tal man uttryckte saknaden efter denne lärare och examinator. Professor Böttiger åter har tills vidare fått undvara denna ungdomens betydelsefulla helsning. Denna tilldragelse bör opartiskt bedömas. för att få sin rätta prägel och betydelse. Me: den hyllning, man egnat Malmström, har man visserligen icke velat underkänna professor Böttigers förtjenster, utan endast tillkännagifva, att denna befordran icke var den man ullönskade honom. Professor Böttiger — jag talar icke om han sskaldskap, som icke hör hi — har länge varit en berömd språklärars och i denna egenskap gjort sig förijent af all den befordran, som kan stå i sammanhang med meriterna på denna bana. Han bar visserli sen såsom en estetiskt qvalificerad person blifvit använd under en kortare tid såsom vikarierande estetices profe-sor, men härpå grunda sig hufvudsakligen också hans anspråk på den profession han nu bekommit. Docenten Malm-) ström åter, som sedermera, såsom med Bött:ser medtäflande om nämde vikariat, på grund f vederbörandes omröstning erhöll detsamna, hade, före sin nu skedda utnämning, i cke mindre än åtta år bestridt vikariatet så, utt han derför icke blott förvärfvat sig fasultetens bästa intyg, utan äfven vunnit det anseende för vetenskapsman och god examihator, som tydligen gaf sig tillkänna i der pinionsyttring, hvarmed han helsades af der tuderande ungdomen. Ingen rättvist sinnad nissunnar professor Böttiger akademisk beordran, långt derifrån! men man ser ogerna. tt han fått en plats, som i sjelfva verket tillör en annan. Och denna utnämning har för frigt ingifvit yngre akademiska lärare en rundad skräck, då de häraf sett, huru litet fven ett synnerligen väl vitsordadt och inemot tt decennium utsträckt vikariat har i beforringsväg att betyda. ant St. I a RR RR TR BR