Aftonbladet – 29 december 1857, sida 3

Siri kysste och smekte den lama handen. Huru allt förändrats på ett år! suckade den gamla, Siri spratt till af smärta. Huru glada och lyckliga voro vi icke förliden jul ? Lika glada och lyckliga kunna vi ju åter blifva. Hvem vet, älskade farmor, om du icke nästa jul har din syn igen, och då skall Jag i glädjen ställa till en glad fest. Så talade Siri trösteng och hoppets ord till den blinda, under det den ena tåren efter den andra rann utför hennes kinder. I detsamma inträdde doktor Ek. Han kom för att fira julaftonen. med sin fästmö, som han sadeåt fru Alard, hvilken dervid suckade och tänkte på huru lycklig hon varit, i fall Siri och Edvin blifvit ett par. Doktorn böjde sig ned till Siri och hviskade, i det han satte sig hos den sjuka: Se här, Siri, en julgåfva, den man hedt mig öfverbringa er. Gå ut och tag kännedom om innehållet. Siri stog tigande det bref doktorn räckte henne och gick ut. Nedsjunken på soffan, bröt hon med darrande händer omslaget på brefvet. Det innehöll en slät guldring och följande rader: Evigt älskade Siri! Farväl! — Allt är nu klart för mig, och jag vet att du offrat dig, arma engel, för din plikt. Jag ödmjukar mig inför nödvändigheten, och mitt hjerta säger mig, att du icke bort handla annorlunda. — i Lef väl, och sök att glömma mig. Ack! må idu blifva lycklig, och jag skall då tåligt bära ; mitt öde; dvin. ; Siri förde brefvet under häftiga snyftningar till sitt bjerta och. sina läppar. i QO Edvin, Edvin ! hviskade bon, under det hon med sina tårar fuktade papperet, Ni är således mycket olycklig, Siri? frågade en deltaganderöst bredvid henne. Siri . såg uppi. det var doktorn. Ja, mycket,, svarade Siri med tröstlös ton. Ni älskar Edvin bra högt?n