Aftonbladet – 29 december 1857, sida 3

Article Image
drar i Stilla hafvet. -Han motiverar sitt för elag med Förenta Staternas ständigt växand hände! på sydamerizanska kusten och på Still hafvets öar, äfvensom med Kaliforniens ocl territorierna Washingtons och Oregons stän digt växande betydelse. i Krigssekreterarens berättelse upplyser at bären, som enligt kongressens beslut skull bestå af 17,894 man, den 1 Juli uppgick blot till. 15,562 man. Rörande de under krige till Europa afsända militäriska kommissioner pa, fästes uppmärksamheten på det vänlig emottagande de rönt i England och Ryssland Inrikesstatssekreteraren meddelar, att åtgär derna för uppmätandet af: statens egendomå längs Stilla hafvets kust gjort stora framstej under de sista fyra åren. Det här omtalad området innefattar Kalifornien, Washington Oregon, Nebraska, Kansas, Utah och Ny Mexiko. — I tidningen har plats blifvit begärd fö följande: I Med anledning af den i Aftonuladet för d. 2 dennes, genom en ivsändare från Roslageh gjorda an märkni g om oordentlig utbetalning affosterlönern från allmänna barnhuset bärstädes, får man upp lysa, att dessa fosterlöner alltid så tidigt afsände från barobuset till vederbörande konsistorier att d innan utgåvgen af hvarje qvarial böra kunna ge nom pastorsembetena vara till fosterföräldrarne ut delade. Hvad särskilt angår 3:dje qvartalets foster löner detta år, öfver hvars sena utdelning inon Upsala stift: klagomål blifvit anförde, så afsände medlen till Upsala redan d. 2 sistl. September, oc! qvitto -öfser deras emottagande af konsistorium in kom d. 8 samma månad. På lika sätt ha foster önerna för detta eller 4:de qvartalet redan den 6 De cember blifvit från barnhuset tiil konsistorierna i ri ket afsände, och qvitto öfver derss emottagand från de flesta stiften redan inkommit. — Hr pastor Trottet har i anledning af d: anfall, för hvilka han varit föremål i tidnin sen Väktaren, och då det blifvit honom fö vägradt att i samma tidning fullfölja sitt för svar, begärt rum i Aftonbladet för nedanstå ende replik, hvilket vi under dessa omstän digheter icke ansett oss böra vägra. Huru protestanter förstå religiösa stri der under närvarande tid af kyrklig brytning. Den 13 och 19 sistliäne September, under mir frånvaro utomlands, lästes i tidningen Väktaren tvenne anonyma artiklar, hvilka afhandlade tvenne af mig utgifna ströskrifter, öfversatta på svenska under lop pet af förra året, Om sanningen inom sanningen och Om myndigheten och ingifvelsen i den Helige skriftv Dessa begge artiklar ibskränkte sig till att under förevändning af en allvarlig kritik, måla er slags karrikatyr af mina anspråkslösa skrifter, och med alla katederns anspråk; nedstego de så småning om till pamflettens ståndpunkt. Långt ifrån att görs sig reda för min tanke, ansträngde sig artikelförfat taren att vanställa den; och det ibland på ett så obe gripligt sätt, att det föreföll mig ganska troligt, at han förde partiandans talan: -Ty om han ej lycka: framdraga några allvarliga och bevisande skäl, ege: han en så mycket obestridligare förmåga inom de personliga anfallens område. Hans system bestå: i den öfvertygelsen, att en hvar, som gör väsen af sig; är säker att vinna gehör. Man börssåledes ej förundra sig att han ej egt mod att teckna sitt namn under dessa begge artiklar. Från många håll har jag hört sägas att författaren skulle bestrida en teologisk befattning vid Upsala universitet, men jag vill helre tro, att han är någon välmenande nybörjare på teologiens fält, som i första hettan dragit i härnad men också vid första motgång känt sin krigiska ifve: slockna. Jag anlände till Stockholm den 7 November, och den 11 samma månad tog jag en fullstärdig känne dom om dessa begge artiklar, det vill säga nära två månader sedan de utkommit. Jag besvarade genasi detta anfall. Jag hade, om jag ansett sådant vär digt ämnet, lätt kunnat begagna samma vapen som Väktaren. I dess ställe inskränkte jag mig helt en kelt till att visa de villfarelser och de motsägelser. i hvilka artikelförfattaren råkat, och de misstag har gjort genom att beständigt -tillskritva mig motsatser af hvad jag sagt. Jag lemnade mitt svar den 1t November till Väktarens redaktion! Som jag redar två månader förut blifrit i samma tidning anklägac för att icke vara en kristen, eller att föregifva de! emot eget bättre vetande, att sväfva på gränsen emellan panteismen och deismenp, att träda i fotspåren af en dr Pankes och dr Strauss (de värsta rationalister) m. m., så hoppades jag att man skulle inse skyldigheten att utan wu of införa mitt svar Men man fann det angelägnare att lemna mina mot: ståndare tillräcklig tid att på något sätt afvärja sla get, innan det riktades emot dem. Ty det är först den 17. December, tre månader efter anfallet, er månad sedan jag inlemnat mitt svar till tidningsredaktionen, som detta svar infördes, åtföljt af redaktionens anmärkningar,, hvilka, ehuru i något. mera städade ordalag, i sjelfva verket lika litet förråda någon önskan att hålla sig till sanning och rättvisa. De personligheter, med hvilka dessa vanmärkningar äro kryddade, hänsyfiningarnes mästerskap, den fulländade skickligbeten att här och der lösrycka några meningar för att gifva dem en annan tydning än de ega i sitt sammanhang och i min tanke, förf:s försök att framställa alla mina skrifter i den skefva dagern af deras egen inbillning, de öfv:rallt utsådda anklagelserna och de: skenbara bevisen göra af dessa iedaktionens anvmärkningar, ett litet mästerprof i sitt slag. Detta osktadt hade jag den godtrogenheten att anse mig kunna förmå mina motståndare till en allvarlig diskussion. Jag inlemnade således den 19 December till Väktarens redaktör följande bref: Hr redaktör! Jag anhåller att få efterföljande rader införda i er tidning. Då jag ej har den förmån att, liksom-min. motståndare, ega en tidning sf religiös syftning till min tjenst för att besvara hans anfall, vänder jag mig till er för att anhålla att ni måtte i er tidning införa ett nytt svar på redaktionens anmärkningar,. Om publiken bestode endast af personer, kvilka egde en grundlig kännedom om teologiens närvarande ställning, och hvilkas omdöme vore oberoende af hvarje partianda, skulle mitt svar på det första anfallet vara tillräckligt för att afslöja -på en gång detta anfalls många orättvisor och svagheten af redaktionens. anmärkningar, äfvensom de ömkliga häntydningar, af hvilka dessa äro uppfylda. Men hi wet, utan tvifvel, ganska väl, att så snart parti

29 december 1857, sida 3

Thumbnail