Aftonbladet – 29 december 1857, sida 2

kommer hit bara till-att åse sorg och eländen, sade gumman och började elda i kakelugnen. Edvin nickade åt madamen utan att svara; men hon var nog human att icke upptaga det illa, utan fortfor: Herre Gud, en sådan svår tid det varit för min lilla söta mamsell Siri! Ofta har jag gråtit långt in på natten, när jag tänkt på henne, sade gumman suckande. Det är något till åtskilnad nu för hehne mot förleden jul; och jag är säker på att hon under loppet af hösten fått lägga sig hungrig mer än en gång. Hvad i Guds namn, säger ni, Greta ! utropade Edvin och störtade fram emot sin stär derska. Dagsens sanning, det vet jag. — Nå kors, notarien kan väl förstå, huru det skulle vara för den lila stackarn med farmodren sjuk nästan hela tiden han varit borta, och så blef hon sjuk sjelfy och se då gick det rent på tok, skall han veta. Ja, det har gått så långt, att mamsell Siri icke haft något att ligga på annat än en balmmadrass. Det är icke möjligt! utbrusto Edvin och en annan röst från dörren på en och samma gång. Vid detta eko af sina egna ord vände sig Edvin och madam Sjöberg emot dörren. Herre min Gud, doktorn! Så rädd Jag blef, utropade gumman och reste sig upp. Doktor Ek, ty det var han, gick fram i rummet, helsade på Edvin, som mätte honom från hufvud till fot med en gnistrande blick. Med hvad rätt intränger ni här, min her re? sade Edvin och tog ett hotande steg emot honom, Jag söker er, min herren, svarada doktorn, och jag skulle önska att få tala enskilt Dågra ord vid er Vi hafva ingenting ait säga hvarandra, och