Aftonbladet – 27 december 1856, sida 2

ett öfvertygande sätt nödvändigheten af krigets kraftfullare förande i Östersjön. Kort derpå följde nya propositioner från Sverge: sida, hvaruti man yrkade subsidier. hjel trupper och Finlands återvinnande. Men då under kejsar Napoleons besök i London det beslut fattades, att de allierades förnämsta stridskrafter skulle koncentreras på Krim, i Östersjön deremot endast opereras med flottorna, ett beslut, som äfven för denna gäng tillintetgjorde svenske konungens förhoppningar, uppsköts traktaten tills vidare. Ungefär samtidigt härmed utkom 6:te delen af de Bergman-Schinkelska Minnena och väckte, som bekant är, genom sitt afslöjande af 1812 års politik, ett oerhördt uppseende och mycken oro i sinnena. Efter Sebastopols fall förnyades propositionerna från Sverges sida, och möttes nu af ett lifligare intresse, då vestmakternas planer nu började riktas emot norden, och för krigets dragande åt detta håll Sverges och Norges medverkan var af yttersta vigt. Författaren anser för öfrigt porträttbeskiekningen till Paris och general Canroberts besök i Stockholm ej hafva stått i något sammanhang med förberedelserna till Novembertraktaten. Denna, hvartill. tvistigheterna i Finmarken fingo tjena såsom motiv eller förevändning, och bvars andemening tydligare uttrycktes i det kort derpå utfärdade eirkuläret, betraktades, om man: får tro vår författare, af. konung Oscar endast såsom en förberedelse till ett offensift förbund. Pariserfreden satte snart en gräns för dessa. förhoppningar och gaf Novembertraktaten en helt annen betydelse än man väntat och hoppats. Författaren anmärker slutligen ej utar skäl, att om Sverge å ena sidan genom denna traktat blifvit mera blottstäldt. för Rysslands hämd, så bör å andra sidan eventualiteten at en öppen fiendskap, då man är förvissad om vestmakternas stöd, föredragas. framför ett olyckealigt isoleringstillstånd, hvarigenom lJandet handlöst öfverlemnas åt en fruktansvärd fiendes hemliga intriger. Sådan är den teckning nämde historiska årebok, gifver öfver vår utrikes politik under de senare åren. Hvad neutralitetsförklaringen angår, så vidröres densamma. med lätt hand och endast i förbigående. . Det är emellertid just denna, hvars bevekelsegrunder företrädesvis vore af vigt att kunna : få se. afslöjade, äfvensom. de förberedande åtgärder. som föregått densamma. Härom kunde naturligtvis den franske författaren ej ha7 synnerligt mycket. att förtälja, en svensk måhänds än mindre. Sådant ligger ännu och kömmer möjligen att för en. längre tid få hvila i diplomatiens arkiver, och sålunda de af månen fosterlandsvän framkastade. frågor förlifva obesvarade, Skulle på konstitutione! väg tillfredsställande upplysningar kunna meddelas rikets nu församlade ständer, så blefve sådant tvifvelsutan en vinst ej mindre för konungen än för nationen. Den politiska delen af förevarande artikel innehåller föröfrigt en biografisk skizz. öfver grefve G. Löwenhjelm, en beskrifning ötver sista studentmötet samt -betraktelser -öfver skandinavismen i allmänhet. I afseende Svarges och Norges materiella och andliga tillstånd under detta tidskifie (1855—1856) får man här en öfversigt af de förnämsta bland våra på Pariserexpositionen uppvisade konstoch industrialster, en berättelse om ÖrebroNorajernbanan och i såmmanhang. härmed en notis öfver grefve Rosens lefnadsbana och verksamhet. Inom litteraturens område fästes! uppmärksamhet förnämligast vid -de tre historiska arbeten, som nyligen utgifvits af professorerna Carlsson och Malmström samti hr Wahrenberg.