Aftonbladet – 27 december 1856, sida 2

Am An rr EA pa TR EEE Siri nedsjönk på knä med hufvudet stödt emot väggen. Har jag då kunnat handla annorlunda? Nej, och tusen gånger nej; jag egde icke rätt att uppoffra henne, som gjort så mycket för mig; icke att förstöra. hans framtid. Nej, nej, jag har gjort, hvad som var min plikt.x Siri lutade ansigtet i händerna och gret. Under det hon utan tvåsg öfverlemnade sig it sin smärta, hade stegen inne hos Edvir ipphört att ljuda och han lemnat rummet. I ästa ögonblick knackade det på dörren, Siri sprang upp, och med ett uttryck af förtviflan mumlade hon: Det är han — han — som kommer för att fordra räkenskap ef mig för mina brutna eder. O, fader derofvan, som läser i mitt hjerta, styrk mitt mod i denna nya pröfning ! Nu knackade det åter: Med svigtande steg sick Siri att öppna. Det var Edvin; men Edvin mera liknande ett spöke än en lefvande varelse. Sir tog några steg tillbaka, då hon fick se honom så förändrad. Den unge mannen trädde in utan att säga ett ord och tillslöt dörren. När detta var gjordt, stannade han framför Siri, lade armarna i kors öfver bröstet och betraktade henne med en mörk, nästan hotande blick, under det han långsamt sade; t Siri, du väntade mig? Du visste C tillbake, om jag än 1 dig, för ati nederska. Du n muntlig förJu visste att jag icke n låter en qviana leka med fal Utan an tvinga henne att förkjara, n vågat inläta sig i en dylik leka Siri mäste stödja sig mot en stolskerm för at kunna hålla sig upprätt. Svara förmådde hon icke, Det låg så mycken smärta och li.