Aftonbladet – 24 december 1856, sida 3

(Insändt.) Till sångens: lekbarn. Tyglen eder dyra fantasi, Sångens lekbarn, blifven ej martyrer. Tiden vill ej tanklös poesi. Dagens lust, ni vet, är industri. Nu för tiden är det den, som styrer. Seklets genius drömmer icke mer Som, vid tjugo år om idealet. Rundt omkring sig den elände ser. Mellan arbetet, som bröd dock ger, Och er sång den stannar ej i valet, Ej den lider något vattenbi I sin öfverfulla arbetskupa; Arbetet är sjelft dess poesi. All sin ära lägger den deri. Den arbeta icke vill må stupa. Än af medeltidens os fins här Allt för mycket qvar uti Europa. Som en mara det på henne tär. Kyrköståt och verspomp... allt sånt der, Om hon kunde, vill hon gerna slopa. Hennes väsende förändrat art Sedan åttinio som vi veta. Hvad man vill?... Fast allt just ej är klart, — Allas rätt, — det är dock uppenbart; Hjelper ej att drömma, blott arbeta. Tid, som gryr, den. hör arbetarn till. Slagen är en ny rättvisans timma. Ingen nimbus dagens genius vill. Uppå böjderna må allt stå still, Gryning åter syns från djupet glimma. Sångens lekbarn, vill du vara med Bland de lefvande, de. friska unga, Ur din drömverld ut i lifvet träd. Och din samtid blott med sånger gläd, Dem dig sjelfva lifvet bjöd att sjunga! Vill du det ej... tystna... eller drif Industri med verskonst-professionen. Nyttja dikten till din födkrok, skrif Vers för pengar; men — för all del, blif Ej för rik på den spekulationen. 1856. (Insändt ) . Då erfarenheten visat att isynnerhet under jularne tyckshändelser inträffat genom skridskoåkning, torde et vara af behofvet påkalladt att uppmana föräldrar, usbönder och målsmän att de afhålla sina barn och jenare från att under julen roa sig med skridskokoing, innan. isarne änvu fått tillräcklig styrka. m denna välmeata varning iakttoges, skulle inånga TR AN