Aftonbladet – 24 december 1856, sida 2

va svaga i anseende till hennes några och sextio år och ett träget arbete. De bebodde två små snygga rum tre trappor upp vid Malmskilnadsgatan. Der hade de framlefvat en rad af lyckliga och bekymmerfria år, hvilka ilat hastigt bort under arbete och kärlek. Nu skola vi se till hvad Siri gör. Hon bar stält en stol ofvanpå ett bord ech är sysselsatt att sätta upp ett par alldeles nya gardiner. Rummet var ytterst propert, ehuru möblerna voro gamm:lmodiga. Allt var putsadt och fint och såg så inbjudande och småtrefligt ut. I kakelugnen brann en munter brasa; framför den hvitmålade soffan på ett valnötsbord; öfver hvilket en szöbvit duk var redd, stod kaffe uppdukadt samt en korg full af färskt seffransoch hvetebröd. Nu är qvarten förliden, ropade fru Alard från det inre rummet. Och nu får du också stiga upp, farmor; men du får icke titta hit, förr än du är klädd, för jag har bjudit kaffefrämmanden, svarade Siri och hoppade ned från sin uppbö da ståndpunkt, samt satte helt tyst i ordning bordet ich stolen ;-derpå tände hon två ljus och stäli de dem på koffebordet, hvarefter hon bultade i vägen till ett närgränsande rum. Kanske vill du, mia kära lösare, veta, huru bjeltinnan i denna lilla sannsaga ser ut? Nå ja, hon skäms icke för nig. Siri vär Hiten till växten, men så symmetriskt formad och med en så fin kro:psvanmad, att hon liknade en sylfid. Hon hade et förtjusande ansigte,; friskt, lifligt och trande sora ungdomen, med ett par stora fulia af glädje och gnistrande af! lefn ust; en liten mun med koralläppet, perlbyita tänder och eu skalkaktigt leende. Håret var yppigt och påminte om Ingeborgs lockar af guld; en by så hvit och skär som liljan och rosen. Om hon icke var skön, vår