Aftonbladet – 23 december 1856, sida 1

en blick på detta brefs berlinerdatum. Deraf förklaras tillräckligt ombytligheten af den politiska atmosfer utur hvilken den härflyter. En preussisk, fast och beständig politik är ännu fortfarance en contradictio in adjecto, såsom det heter i logiken. Måhända är dock det berrskande systemet, -ehuru mycket det än gjort sig kändt för sin vindflöjelsnatur, mindre skuld dertill; än wienerkongressen — den af 1815 nemligen — som upphöjde Preussen till en stormakt, utan att gifva det medel dertill. Motsägelsen mellan vilja och kunna återspeglar sig nödtvunget uti hållningen. För att kunna uträtta något-erfordras visserligen först och främst en fast vilja, ty om Fredrik den Store år 1740 hade resonnerat såsom hr von Manteuffel; att med en befolkning at 2,240,000 invånare och en inkomst af rågot öfver 7 mill, thaler icke mycket kunde uträttas, så skulle han hvarken hefva eröfrat Schlesien eller kunnat motstå den europeiska koalitionen. Han hade icke förstorat landets areal från 2275 till 3568 qvadratmil, med en folkmängd af 6 millioner. menniskor eller omkring tredubbelt mot hvad den utgjorde vid hans tronbestigning. Men hr v. Manteuffel är ingen Fredrik den Store! Han har alltsedan 1848 hållit sig uppe derigenom, at han uti en småaktig tid tänkt och handlat småaktigt, samt låtit Preussen uti nåtionern:s råd uppträda så beskedligt, ja, der det syntes nödvändigt, till och med så ödmjukt som möjligt. Men den som alltid gifver efter och skattar den beqväma fryggheten högre än sin värdighet, måste understundom i småsaker hårdnackadt försvara sin ära, då man anser densamma förnärmad. Tio afslagna dueller uti det stridslystna studentlifvet, för att begagna en liknelse, skydda mindre mot den elfte, än tio antagna. Den som icke Jåter föreskrifva sig lagar, kan någon gång besvara en förolämpning med en föraktande axelryckning, då dereörot nederlag och förödmjukelser, sådana som Preussen lidit t. ex. vid Ulmitz, m. fl. ställen möjligen kunna inveckla det i en strid med Schweiz om Neufchatel. Ty derom är det verkligen nu på allvar fråga. Vinden Har åter kastat sig sedan den 2 dennes, då jag senast skref er till, öch Berlins politiska barometer bebådar storm. Den 9 December har en preussisk not af den 8 åfgått till stormakterna. Uti densamma yttras, att sedan Preussens underhandlingar varit fruktlösa, intet annat återstår än att vädja till den materiella styrkan och vidtaga krigiska förberedelser. : Skulle Schweiz under dessa förberedelser vilja göra förslager gerom en vänskapligt sinnad makt, så är Preussen beredvillgt att upptaga dem till pröfning; men sjelf skall ej Preussen mera framställa något bemedlingsförslag. Denna not. bar äfven blifvit de tyska regeringarne meddelad, och Preussen underhandlar med Baden och de båda hessiska staterna om medgifvande af truppers genommarsch. Detta torde äfven komma under öfverläggning i Frankfurt. Såsom färklaringsgrund för denna krigiska sinnesstämning angifves dels kamrarnas stormande bifall vid de krigiska stroferna i trontalet, dels hemliga bearbetningar från Frankrike, som på slutet vill tränga mellan och öfvertaga medlarerolen, samt slutligen att den moderata diplomatien, representerad genom hr v. Manteuffel, upphört att göra motstånd. -Redan i mitt senaste bref af den 2 dennes erättade jag er, att hr v. Manteuffels ställning ett ögonblick var skakad. Krisen, som först besegrades, återvände sedan. Fråga hade uppstått att hitkalla br v. Hatzfeldt, för att öfvertaga utrikesportföljen, under det hr v. Manteutiel fortfore att vara ministerpresident. Men hr v. Hatzfeldt gjorde svårigheter: hans hustru satte sig emot att lemna Paris, och han sjel? hyste farhågor för ombytet. Man gjorde då preussiska sändebudet i Rom, hr v. Thile, ett likartadt förslag. Under tiden hade lik-. väl hr v. Manteuffel, trogen sin kameleontnatur. upphört med sitt motstånd oeh förklarat sig villig att. medverka till de af junkrarne önskade åtgärderna. -.På detta sätt tilvägabragtes noten af den 8 dennes. Inomkrigsministeren är allt förberedt till-mobilisering af fyra armåkårer eller ungefär 135.000 man. General v. Reyher, chef för generalstaben, har flera dagar arbetat med konungen. Man har sett honom fara till H. M:t med schweiziska kartor. Äfven talar man om en proposition till kamrarna, hvilka skola bevilja de erforderliga penningemedlen, som torde komma att falla dem något obeqvämare än att utbringa stormande bravorop vid trontalet, Emellertid förtås af sig sjelft, att kamrarna skola bevilja allt som begäres. Hvarföre äro de väl eljest till?! Skall väl ett krig med Schweiz vara populärt? Hvilken steril fråga, som ingen af de personer, hvilka afgöra saken, synes hafva för sig framstält! Uti högre kretsar tror man; att hela Preussen betraktar striden . såsom en hedersfråga samt är beredt att med offer af gods och blod utkämpa tvisten mellan? Neufchåtels furste och edsförbundet, såsom om det gälde en preussisk lifsfråga. För öfrigt har Schweiz obestridligen. begått ett stort fel; derigenom att det icke påskyndat processen mot de fångne samt sedan gifvit dem amnesti. Detta medgifva landets lagar, och derigenom hade stridens spets blifvit afbruten. Utfärdas amnesti nu först, möjligtvis under påtryckningen af en preussisk observationsarmå, så erhåller Schweiz. derigenom en ganska ofördelaktig position. Schweiz har, likasom hela den politiska verlden, låtit dåra sig af tanken att Preussen dock icke skulle företaga något. Afven de tyska staterna hyste denna åsigt och gingo derföre Preussen något längre till mötes, än de sannolikt eljest skulle hafva gjort. . Schweiz, äfvenzom de tyska regeringarne, gjorde sina beräkningar efter förnuftiga grunder, och glömde att förnuft och logik icke öfverallt leda de menskliga besluten, icke ens furstarnes, och att dynastiska frågor i våra dagar behandlas med vida mera allvar än de nationella. Då jag här ofvan meddelat er de krigiska Foc TEE SNUTEN NIST MPR AE JESSE SFR GNNEE NE SrE ey POE