FASA MGVIUIIEIS UCKORGURE ) UPpPJGlABalatGE och innebär: en: anmanibg att kasta blicken tillbaka på en afslutad lefnadsbana, som för bela landet varit af. vigt och betydelse... Ett gådant odödsbud ha vi i dag att meddela. Presidenten von Hartmansdorf har, efter en längre tids sjuklighet; som dock allt intill de genaste dagarne icke förmådde h ndra bonom att från sjukbädden med lifligt intresåe följa de allmänna ärendena, i går kl. 1,6 på morgonen lemnat det jordiska. -Fosterlandet bar i honom förlorat en af sina kunnigaste och utmärktaste .embetsmän, redlig, trogen och trägen i sitt. kall, samt en man, som med dförtröttadt nit, rastlöst och oförtrutet deltog i landets offentliga angelägenheter och på dessa en längre tid utöfvade ett märkligt inflytande. -Han har i de flesta riktningar varit en. afgjord: motståndare till de åsigter vi förfäkta, och detta blad;har ofta brutit en lans med honom, och med ifver sökt bekämpa hans politiska doktriner. . Men. vi äro;redobogna. att erkänna fosterlandskärleken, redbarheten .och karaktersfastheten, äfven: då de framträda i ett motsatt politiskt läger och äfven der de politiska åsigterna synas oss ha varit inskränkta och begränsade af fördomar. Vi kunna derföre icke underlåta att åt denne gamle m tståndare, ; som nu nedlagt sina vapen och gått till hvila, egna en gärd af vår aktning. Då hans verksamhet var i hög grad omfattande och mångsidig, kunna vi här endast i några hastigt utkastade grunddrag teckna densamma. så : August .,von , Hartmansdorfj var en sällsynt personlighet. Fostrad i fattigdom, redan vid 10 års älder beröfvad sin fader, utan beskyddare eller så kallade relationer, hade han inen annan att lita på än sig sjelf. Utrustad hed ett. ovanligt starkt minne, ei outtröttlig ibärdighet och flit, hade han redan, då han vid sjutton, års ålder lemnade universitetet, samlat goda förstudier, särdeles i historia och statskunskap samt lefvande språk, hvilket den tiden var mer ovanligt. — ; Efter sitt inträde i kongl. kansliet bemärktes den unge mannen snart af då varande hofkansleren grefve af Wetterstedf, avancerade hastigt i det år 1812 inrättade 51 kallade kolonialärendenas departement, användes äfven i diplomatiska värf, hvilka tidigt förskaffade honom åtskilliga utmärkelser, och var några år sekreterare hos riksståtbållaren. i Norge. Såsom ledamot i den år 1810 förordnade komiten för styrelseverkens reglering äfgaf han ett särskilt, sedermera äfven på trycket utgifvet betänkande, och grundlade.dermed egentligen sitt anseende såsom författare. Vi hänvisa i öfrigt till den längre ned meddelade öfversigten af de många offentliga värf han sedermera tid efter annan beklädt. Förnämligasti var det likväl på den parlamentariska banan, som von Hartmansdorff skulle skära sina rikaste lagrar. Vid 1823 års riksdag uppträdde han:i den då varande oppositionens leder med en så ovanlig kännedom om riksdagsärendena och så mycken reda och klarhet i framställningen, att han tilldrog sig allmän uppmärksamhet. Den kamp, som sedermera inträdt emellan de aristokratiska och .demokratiska : principerna, hade då ännu icke börjat; och oppositionen ver hufr vudsakligen riktad mot förvaltningen och de mer eller mindre godtyckliga åtgärderna af regeringen. Något egentligt oppositioösparti var icke ännu organiseradt på riddarhuset, lika litet som ett egentligt regeringsparti. Det som fanns, hade likväl då sina både synliga och erkända chefer uti konungens ministrar; det var emot dem oppositionen riktades, och en strid med dem var dentiden möjlig, emedan ministrarne alltid voro tillstädesför att) både tala och svara. Man fann bärvid något besynnerligt, att von Hartmansdorff tycktes i främsta rummet rikta sin opposition mot sin fordne beskyddare, grefve af Wetterstedt. Denna omständigbet, hvars orsak icke allaj: kunde förklara, föranledde äfven att det unga ! kanslirådet aldrig vann någon egentlig betydenhet inom oppositionen, hvars chefer då l! voro friherre C. H. Anckarsvärd och prosten grefve F.B. von Schwerin. Emellertid valde majoriteten på riddarhuset von Hartmansdorff! till en af ståndets fullmäktige i rtiksgäldskon-j toret; men inom förvaltningen blef han icke vidare använd. Han qvarstod der länge endast med en liten obetydlig lön i kolonialärendenas departement .och--sökte .derföre för sin utkomstsamt erhöll-1826 den efter justitierådet Stråle lediga riddarhuskamreraretjensten, hvilken han sedermera innehade i sju år. Under tiden inträffade 1828-1830 årens riksdag. Vid denna var det, som bekant, då i varande statsrådet friherre af Nordin, som ätog l1l sig riddarhuset och der införde den bekanta lh disciplinen af votering för uniformen, hvilken Ji ocksä helt öck hållet förändrade ridderskapet I och adelns fysionomi och tillintetgjorde alla lh oppositionens bemödanden. Kanslirådet von t FHartmansdorff sysselsatte sig vid denna riks-J): dag hufvudsakligen med -definanciella frå-)4 gorna och visade sig som) en varm vän af den då väckta frågan om myntbestämningen,)c hvarföre han ock invaldes i bänkostyrelsen.f L de politiska frågorna höll han sig tillbaka, t och dåshan: derjemte: i en och annan fråga, I I ex. dem om anslag till. Göta. kanal —-hvil-Jc ken den tiden var af politisk: vigt — skilde ig från friherre Anckarsvärd, ansågs han. verkligen mot slutet af riksjagen Haäfva för-Jje sonat . sig .med af Wetterstedt, hvärföre detf ngalunda: förvånade, att han någon kort tid)! lerefter utnämdes till statssekreterare för ec-s slesiastikärendena. Vi föreställa oss, att tanle arne äro föga delade derom, att von Hart-dq nansdorff på ett utmärkt sätt skötte de tillls letta embete hörande åligganden. Under tilen deltog.-chan äfven i 1834.-1835 årens!d ikedag, der naturligtvis: hans ställning å re1 sering-ns sida var gifven. ji Emellertid hade efter Julirevolutionen iln rankrike, Septemberdagarne i Brissel, anta-)t andet af reformbillen i England och Polska fi rihetskriget, svenska tidningspressen allt mer i och mer vuxit i omfång och ivflytande, och l le demokratiska idgerna börjat allt mer och mer I s itbreda sin för en konservativ regering eålu vr btanavtida smitta ng råe mNvmnetnd: 81. 3 Hg