Aftonbladet – 19 december 1856, sida 6

rare ställe, der man, i förutsättning af en dylik händelse, hade uppfört ett slags förskarisning. Ack! de flydde från en säker tillflyktsort och rusade blindvis midt i förstörelsens väg. Nedstörtande kom hela denna sida af berget, i en katarakt af ruiner. Just innan den uppnådde huset, delade sig strömmen i tvenne armar — bräckte icke en enda ruta deri, men öfverhöljde hela nejden med klippstycken, spärrade vägen och tillintetgjorde allt som mötte dess framfart. Redan länge innan dånet af detta förfärliga bergras hade upphört att genljuda bland bergen, bade olycksoffren utkämpat sin dödskam och funnit frid. Deras lik hafva aldrig blifvit-återfunna. Följande morgon såg man en lätt rök hvirfla upp från hyddans skörsten,långsåt klippväggen. Innanföre glimmade ännu elden i härden, och stölarne: stodo ännu i en krets der omkring, liksom om dessinvånare blott. bade gått ut för att öfverskåda den förstörelse, sora bergraset anstält, och innan kort skulle återvända för att tacka bimlen för sin underbara räddning. Alla hade de lemnat något tecken efter gig som frampressade tårar hos hvar och en som kände dem. Hvem har ieke hört deras nämn? Deras sorgliga historia bar förnummits vida omkring, och skalt alltid Nn sågom en legend bland dessa berg. oeter hafva besjungit deras hemska öde. Det fans omständigheter, hvilka ledde en del personer till den förmodan att en främ-: ling blifvit herbergerad i huset under denna förfärliga natt och hade delat alla, dess Inbyggares öde. Andra bestrida att det fans tillräcklig grund för en sådan förmodan. Ve den högsinte ynglingen med sina drömmar om jordisk odödlighet! Hans namn och hans person fullkomligt okända; hans bf, hans bana, hang planer. ch Oget omiränglig hemvelaktiga! Hvews dödsangest var väl störst i det förfärliga ögonblicket?