Aftonbladet – 19 december 1856, sida 5

Ni småler åt mig,, sade han sjelf leende och fattande den äldsta dotterns hand. Ni tycker måhända att min ärelystnad är lika narraktig som dens, hvilken ville frysa ihjäl på högsta spetsen af berget Washington, blott för att blifva sedd af folket vida omkring i landet. Och i sanning, detta vore en värdig piedestal för en stor mans staty. Det är vida bättre att sitta bär omkring brasan,, svarade den rodnande flickan, och vara förnöjd och glad, ehuru ingen vet af oss eller tänker på 0s35. Jag tycker, sade hennes far efter en stunds begrundande, att det är någonting naturligt i hvad den unge mannen säger; och om mitt lif fått en annan riktning, tror jag att jeg skulle tänkt och känt alldeles på samma sätt. Det är besynnerligt, hustru, hvad hans tal satt mig underliga funderingar i hufvudet, som Jag dock är fullkomligt säker på att aldrig kunna fullborda i verklighetenn. Hvem vet? inföll hustrun. Jag anar just att du tänker på hvad du skall företaga dig sedan du blifvit enkling,. Nej, 0 nej!s utropade han, vänligt förebrående. Då jag tänker på din död, Esther, tänker jag äfven på min egen. Nej, jag önskade blott att vi hade någon god landtegendom i Barthlett eller Bethlehem eller Littleton, eller någon annan trakt i nä h:ten af Avita bergen, men icke på något sådant ställe, der dessa kunna ramla öfver våra hufvuden. Då skulle jag vilja stå väl hos mina grannar och kallas Squiren och skickas som representant till lagstiftande församlingen, ty en enkel och ärlig landtman kan måhända der uträtta lika mycket godt som trots någon lagkarl. Och då jag skulle bli en gammal gubbe, och du en gammal gumma, så att vi icke änge skulle behöfva vara skilda efter döden, 1å skulle jag nöjd och lugn lägga ögonen hop, i min sgen säng, och lemna er alla gråande omkring mig. En enkel grafsten af erskifler skulle vara mig lika kärkommen som n af marmor, med ingen annan inskrift derpå in mitt namn och min ålder, en vers ur salmboken och några ord, som låta folket veta att jag lefvat som en redlig man och lött som en sann kristen,. Se der! utropade främlingen; sådan är rår natur! En hvar önskar sig en minnesfård, vare sig ett enkelt stenblock eller ett