Aftonbladet – 19 december 1856, sida 5

stadgande: Frimodige Ytringer om Statsstyrelsen o hvilken som helst ander Gjenstand ere Enhvt tilladte.. . . Man har anmärkt att tryckfrihetsförordningen vore något så väsentligt värn 1ör svenska nationer frihet, Men om den borttoges, vad hade man qva som skyddade densamma. Man kunde invända: m nistrarnes ansvarighet; men de kunna taga sin til flykt till den åtgärden att reservera Sig till protc köllet, — eller konstitutionsutskottet; mun knapt våg sig 2 stånd fram med en anmärkning, förr än de andra stå tillreds ätt i all underdånighet ogilla den samma, och så kommer hazardspelet med den för seglade sedeln. Talaren ansåg tryckfrihetsförordnir -I gens bibehållande så nära sammanhänga med vå frihet, att om man upphäfde denna grundlag, ma 1 lika så gerna på samma gång kunde upphäfva vår öfriga grundlagar. Biskop Thomander. Talaren vore i denffå politisk: J fråga sf samma mening, som han förr ytträt. Ge. nom den föreslagna förändringen vore det ej fråga om att utvidga tryckfriheten, ej heller om att bibehålla status quo, ty då borde ingen förändring varit föreslagen. En inskränkning i tryckfriheten vore alltså hvad som dermed åsyftades. Man borde då öfverväga om det vore för landet fördelaktigt, att denna rättighet inskränktes. Visserligen kunde man finna åtskilliga olägenheter af tryckfriheten, sådan vi nu hafva den. Hvad som gäller tron, vore ej alltid så väl skyddadt från angrepp: det har åtminstone varit juridisk plägsed att så tyda tryckfrihetslagens stadganden, att föga värn i detta afseende der gåfves. Visserligen vore ock, såsom det visat sig, den enskiltes goda namn och rykte ej alltid bevaradt från smutskastning. Och om man måste låta sådant ega rum, kan ej nekas att det är en försakelse som fordras af den enskilte. Likväl delade talaren ej den förhoppning, att genom en inskränkning af tryckfriheten olägenheterna skulle afhjelpas. Fastmer fruktade han, att man dermed skulle, som ordspråket säger, kasta ut barnet med badvattnet. Och heldre än att kasta bort barnet, borde man vä; finna sig i att hålla till godo med det visserligen mindre intressanta badvattnet. Vore det väl någon oödvändighet att inskränka tryckfriheten? Är då den svenska nationen, så eldfängd, att första, sämsta tidningsartikel skulle sätta den i brand? Men man får höra förskräckliga saker, och ansigtena se lika lugna ut. som förat; så vore ej förhållandet med an dra länder, t. ex. i Frankrike; derföre kunde der inskränkningar i tryckfriheten under vissa förhållanden hafva ursäkt för sig. Skulle man nu hos oss utan någon stor olägenhet kunna göra en sådan inkränkning ? Tal. trodde det icke; Tryckfrihet vore ett medel för att finna hvad som är allmän opinion eller icke. : I civiliserade länder måste regeringen för sina åtgärder känna detta. Tryckfrihet eller spionväsende vore de begge vägar, på hvilka man kan komma till detta ändamål; men spionvägen är en dyr väg, och ha vi pengar att anslå till spioner? Tal., trodde ej heller att nationen. skulle just tycka mycket om denna utväg, utan att man skulle hafva svårare att finna sig vid det hviskande förtalet, än det med trycksvärta tillverkade, som vi redan hafva. Om den ena saknas måste den, andra finnas. Talaren ville ej förneka att det funnes ,andra utvägar för den allmänna opinionen att bana sig väg: ett snöre, en fackla, hvarmed man tänder eld pi hufvudstaden, hade väl dertill brukats; men dessa utvägar torde väl ej böra, förekomma hos folk af den kulturgrad vi innehafva. : Således, om vi ej önska eller bafva råd att betala spioner, måste vi betala med våra personer; ty skandalen är det, hvarmed man måste betala, om man rätt vill veta opinionen. Man säger, att genom. partiella förbättringar i våra tryckfrihetslagar olägenheterna kunde afhjelpas och den enskilte skyddas, utan att tryckfriheten inskränktes. Talaren hoppades ej mycket derpå, utan trodde att om man vill hafva tryckfrihet enda utvägen vore den, att man finner sig vid konseqvenserna. En föregående talare hade sagt, att ingen rättslöshet skulle uppkomma, om man antoge ifrågavarande förslag utan att särskilt civillag blifvit utfärdad; för detta påstående vore man beviset skyldig. Talaren vore sjelf af motsatt mening och anförde såsom skäl att i 82 S R. F., som fordrar konuogens och rikets samtlige ständers gemensamma beslut och antagande såsom vilkor för att en grundlagsändring skall ega kraft af grundlag, ingenting är nämdt om att de grundlagsstadganden man sålunda förändrat, kunna bibehålla någon egenskap af Jag. Ej heller vore detta öfverensstämmande med praxis. Om nu den ifrågavarande grunilagsförändringen olefve antagen, trodde talaren väl ej särskilt ligga något så förskräckligt i denna deraf följande rättsöshet; ty man hade ju missgerningsbalken, och att sågra deri stadgade böter enligt tryckfrihetsförordningen äro fördubblade, vore ej af mycken vigt. Bland olägenheter, som kunde tänkas, vore äfven den; utt om, sedan grund agen blifvit ändrad, regeringen rerkligen framkom med ett civillagförslag, detsamma ef 2 stånd mot 2 blefve förkastadt. För öfrigt hade egeringen genom sitt underlåtande visat, att hon i jelfva verket vore obenägen för ifrågasatta grundagsförändring. Talaren önskade också, att hon ej nera måtte framkomma med: något annat förslag i amma syftning. Man må försöka att förbättra ryckfrihetsförordningen såsom grundlag, men olägenieterna, som åtfölja tryckfriheten, skola aldrig kunia undvikas. Då talaren ansåg en inskränkning i tryckfriheten ara en följd af förslaget, och en inskränkning ej etydde annat än att man blef nödsakad att beträda pionvägen, och man för öfrigt ej vet, huru en såan tryckfrihet utan särskilt grundlag skulle komma tt se ut, röstade talaren för afslag. Riksarkivarien Nordström invände, att den vid förra iksdagen afgifna kongl. propositionen, som haft förlaget till följd, just erinrade, att tryckfrihetsförordingen, intill dess särskilt civillagstiftning kommit, kulle fortfarande i egenskap af civillag vara gälunde. Domprosten Bring hade ej kunnat förstå, att man att i samband med hvarandra två så litet med varandra gemenskap egande omständigheter, som ehofvet att förbättra tryckfrihetslagen, och frågan m speciella stadganden i afseende på tryckfriheten ro af grundlagsnatur eller icke. Man tycktes ej afva gjort sig reda för, hvilka stadganden i allNo porers taka ke MAS IDENYSRA EET SIENNA er rt ky (HA Get m hj ha om MÅ mn Id Fi KR rad från den yttre verlden i stort, gom inom varje huslig krets alltid borde bibehålla ettl: eligt ställe, dit ingen främling finge blickalt