Aftonbladet – 19 december 1856, sida 2

Ugglaska ochBjörnstjernska familjernas äflan att inom sig: få eti statsråd snart i fullbordan. Det var nemligen klart, att detta yrkande af friherre af Ugglas icke kunnat ske utan konungens vilja: Man ville bereda den beskedlige mannen ett tillfälle att synas modig, och sedan räkna honom äfven detta till förtjenst. Det lyckades fullkomligt; några bönder i utskottet funno friherren i hög grad modig, och han blef ock statsråd. Det är på detta sätt insändaren förklarar friherre af Ugglas inträde i rådkammaren. Om förklaringsgrunden är lumpen, så är det ej hans fel. Man har väl sagt, att i statsrådet lehöfves en person, som, när utrikesministern är sjuk eller frånvarande, kunde tala med de utländska -ministrarne. : Kännedomen om frätamande språk lärer nemligen i statsrådet vara ytterst klen. Detta må vara ledsamt nög, då man i vår tid svårligen derförutar kan duga till statsman: Men förmågan att tala främmande språk är, i och för sig, af afgörande vigt endast då. man söker en resebetjent och hade vid friherre Ugglas utnäm niog icke bort väga så högt. Man har visst påstått att frih. Ugglas skall våra en ganska Hberal rhan. Det var också naturligt att, så shart man å högre ort visade sig hylla liberala styrelsegrundsätser, junkrarne skulle låtsa att göra detsamma. Om dåt -beHötves, skola de kasta allt öfver bord, blott icke-kastintressena. Hör -hur det låter bland junkraärne efter kronprinsens återkomst från Norge. Blotta aningen derom, att har hyser starkare sympatier än tillförene för Norge, åstadkommer bland dem en förtjusningtfeber för brödralandet, hvars fria författning de allt hittills försökt att trampa i smutsen. S2 på grefve Björnstjerna! Huru många gånger har icke insändaren hört honom fördöma Norge och norska förhållanden. Nu propoverar Han offenthgen skölar för Norge öchb gör motion om införande här i landet af den norska kommunallagstiftningen. Gif aktt Det är en junker som rycker ar mot statsrådstaburetten, och intager det led friberre Ugglas lemnat, Grefve Björnstjerna bar samma slägtförbiadelser som frih. Ugglas och hör liksom-ban till det mera förtroliga kotteri inom junkerpartiet; der man upphöjer hvarandra inbördes och den ene uppstiger på de andras axlar. Det liberala partiet, det som alltid hyllat framåtskridandet; kän icke hafva nägot emot ett junkrarne tränga sig in i dess leder; men innan de der räknas till annat än rekryter, som vid första drabbning kagfa bort vapnen, måste de genomgå graderna. Förhärdelsen har varit långvarig, och botgöringen får icke vara för kort. Men huru är det möjligt att hrr Gynther och Almqvist kunnat tillstyrka friberre Ugglas. utnämning? Man påstår att de varit nöjda dermed; och man: tillägger att hr Alm: qvist tagit det nya statsrådets handslag på ait denne alltid skall understödja liberala reformer. Vi vilja ej vara nog elaka och erinra öm det hedergord, som en högt uppsatt emmbetsman en gång i frihetens namn tog och hvilket: ådrog. honom så mycket skämt. Men nog borde väl hr Almqvist veta, att i politiken nöjer man sig icke med hedersord. Der gälla antecedentia, och de som friherre af Ugglag har attråberopa, borde göra hans inträdei rådkammaren omöjligt. Om vid denna riksdag borgareoch bondestånden i sin-mån iakttagit en afvaktande ställning, så torde den skedda utnämningen vara tillräcklig, för att visa dem hjertvapnet i den sköld man bär. Statsrådet Gripenstedt ville häromdagen på riddarhuset åberopa Talleyrands bekanta yttrande: det är mer än ett brott, det är ett fel Han förändrade detta till: det är mer än et brott, det är en dumhet. Det yttrande hr Gripenstedt här oriktigt lade Talteyrand i munnen, Har dock full tillämpning på friherre Ugglas statsrådsutnämning, och följaktligen på deras åtgärd söm dertill bidragit.