Aftonbladet – 13 december 1856, sida 2

i År nr NES en fullt kristlig uppfattning af hennes natur och värde, samt att både lagarne i vårt land och sekelsgamla fördomar ännu utestänga henne från många af de rättigheter, som böra anses tillhöra ett förnuftigt väsende med bestämmelse för evigheten. Ty ingen — och säkerligen icke ens den så kunnige Ernst Ludvig — lärer neka, att qvinnan bar sammä eviga mål som mannen, att hon är lika som han kallad till odödlighet och salighet. Och huru skulle ett tänkande och kännatide vösende nå detta annorlunda, än genom andens ohämtnade utveckling? Det är visserligen en löftesrik sanning, att det icke erfordras hvarken lärdom eller någon utomordentlig själsförmögenheternas utveckling för att hinna detta höga mål; det är visserligen äfven lugnande och ljuft att tfo, det uppfylda plikter, på hvad bildningsgrad som helst i lifvet, skola medföra tillfredsställelse och dermed lycksalighet — men icke får man derföre förorda ett stillastående i andens utveckling och renande, icke får man derföre undertrycka ett vaknande behof efter högre själsverksamhet, hvarhelst det uppstår. Är det ej statens och medborgarnes plikt, att åt alla anvisa medel för dessa bekofs tillfredsställande, för att odla vetandet i jembredd med hjertats förädling, och för att göra menniskan skicklig att häfda sitt företräde framför de osjäliga djuren ; för att, med ett ord, här rikta anden i den bana han i det kommande skall följa? Nåväl — om så är, kan och får qvinnan bli utan andel i alla menniskors oförytterliga och allmänna anspråk på uppfostran och själsutveckling? Och finnes det väl någon, som i högre grad än makan och modren har tillfälle till väkelser i dessa hänseenden? Detta är det allra vigtigaste i den fråga; som här är under ompröfvande. Ty hufvudsumman af Fr. Bremers tendens, är, såsom sjelfva Ernst Ludvig säger, denna: Honp ifrar för qvinnans emancipation i innersta mening, såväl i materielt som intellektuelt hänseendev — och såsom centrum af Herthas tankar och önskningar kunna dessa ord anses: Huru lyckligt att få intränga, 1 my