Aftonbladet – 13 december 1856, sida 2

Article Image
Ludvig så bittert förhånas, så obarmhertigt förtrampas under HM ånande,hofvarne af bars ystra Pegas, bör oc Jåter, sig, verkställas preoist-på den af ;nermnan Anvisade väg och efter hennes -:metod. -Vi ha uteslutande för äfsigt att IPpeE och försvåra romanens ledande tanke, och att efter förmåga gendrifva några yttranden af Ernst Ludvig, som ejidast förråda, huru litet ban låtit hufvud och bjerta i förening leda sig innan han brutit stafven öfver ett arbete, som med alla sina fel och svagheter onekligen med ädel värma sträfvar till att göra qvinnans verkliga rättigheter mera än hittills till föremål för eftertanke och behjertande. I romanen sHertha har Fr, Bremer sökt teckna en rikt begåfvad, ädelsinnad, fast något svärmisk qvinna (och hvilken entusiast för en id kallas ej i mer eller mindre mån en svärmare!), hvilken, kännande huru föga samhället gjort för hennes köns utbildning, klagande öfver den ofrid, som hos hvarje bögsinnad tvinnha måste födas af medvetandet om att vara tillbakasatt, och drifven af en oemotståndlig håg att genom eget exempel bidraga dertill, att hennes önskningar måtte bli erkända sanningar, tänker, talar och handlar för det målet: att ställa qvionan på en annan ståndpunkt än hennes närvarande, att göra hennes lif till något annat än ett skenets och tomhetens, att låta hennes förbiodelser och verksamhet gå inifrån. Det synes sålugsda tillbörligt, att den, som vill gendrifva dessa åsigter och motarbeta detta mål, skulle visa: 1) att qvinnans plats 1 sambället och i förhållande till mannen redan ar hvad den bör vara, och 2) att hon icke har rättighet och framför allt icke förmåga, att blifva något annat än hvad hon nu är. Har Ernst Ludvig gjort detta! Har han lyckats? Egentligen att tala har Ernst Ludvig icke försökt sig i utredandet af frågans första del. Han har blott, följande regeln: Så jag målar, ty så älskar jag att rmåla, uppdragit några paralleler mellan ett husligt lif, sådant det nu finnes, der hustrun och kokerskan ordentligt göra sina skyldigheter, och

13 december 1856, sida 2

Thumbnail