vore derföre skäl att söka vinna en ändring. För sin del hyste ban inga farhågor för motionen, då han var öfvertygad att hvarje del af derse mma skulle bli noga granskad. Nils Olsson kom nu först i tillfälle att upplysa det ban icke föreslagit rågra beväringsmöten utan tvärtom yrkat att de måtte upphöra. Anders Ersson från Elfsborgs län erinrade, att bistorien och dagliga erfarenheten visa att en stark opposition alltid uppstår vid stora och genomgripande reformförslagers framtri dande, och att denna opposition ofta är så stark att äfven de bösta förslager till en början falla offer derför. Icke desto mindre brukade en korttid derefter åter uppstå och vinna gehör. Man borde dersöre icke innan man något pröfvat uttala en så sträpg förkastelsedom öfver ett förslag af så genomgripande beskaffenhet, som det förevarande, hvilket talaren ansåg, om det utfördes, ingalunda skola blifiva en svårare tunga än det försvarsväsende vi nu ba. Skulle, sisom en talare (Östman) yttrat, ett försvarssystem grundadt på sllmön vapenplikt, icke förslå ot värna oss emot Ryssland, så vore det en dåraktighet atten enda dag göra några ansträngningar för Ce försvarsväsen vi nu ba. Man har befarat att ko:tnaderna skulle blifva mycket stora, men Anders E;sson kunde ej tro det. Lusten för skjutöfningar en allmän böjelse hos folket, och skjutkonsten är likväl det vigtigaste för soldaterna. Annorstädes hafva nationerna bildat medborgarebeväpning och reger ngen afväpnat folket för att kunna beherrsla det. Här synes det vara ett motsatt förhållande, här fruktar man att taga vapen i bard och hänskjuter saken åt regeriogen. För öfrigt dröjer det reg lång tid innan en sådan reform kan komma till utförande, så att den nog hinner mogna. Slutligen ville talaren avmärka, att bsn trodde dem, som s.it sig emot förslaget, ba gjort det efter sin bästa ufvertygelse och med syfte att främja fäderneslandets sanna väl, men för sin del önskade ban all möj ig uppmärksamhet åt motionen. Sahlström fann sin plikt fordra att, sedan han tag it kännedom om förslagets motivering, understödja motionen. Han gjorde det emedan vår nationalkänsla behöfver höjes, och höjes på ett sådant sätt att den Ffommer till fullt medvetande om hvad vi äro skyldige oss sjelfva och vårt fosterland. Vi bafva en Jång tid sofvit på våra lagrar. Under en 40-årig fred hafva vi vant oss att icke allvarligt tänka oss vår ställning, som är sådan att vi nödvändigt skule befinna oss underlägsna i händelse af ett krig med den östra graunen. Nationalmedvetandet behöfver bringas till klarhet, och det genom medel, som dertil äro fullt mäktiga. Det är sannerligen icke för tidigt att vi göra oss beredda på allvarsamma tilldrageiser, då det jäser öfverallt och utbrottet kanske står närmare än vi tro. För fem eller sex år sedan var ställningen sådan att man kunde anse frågan, att vi skulle allmänt beväpna oss, för tidigt väckt. Men icke så nu En 200-årig erfarenhet har ådagalagt Rysslands inkräktni gsbegär. Af oss har det under denna tid tagit först Östersjöknsten, som utgjorde en tredjedel af riket, så et stort stycke af Finland, derefier hela det återstående Finland, åter en tredjedel af riket. Kan man tro att den makt, som 1808 vilie dela Sverge efter Motala ström, skulle visa mera firsyn nu? Talaren ansåg att genomförandet af en sådan reform, som Nils Olsson föreslagit, skulle höja nationalkänslan, och det skulle mäktigt verka till vår fördel både på inoch utlandet om bondeståndet omfattade detta förslag med sympati. När Sahlström satte sig, reste sig en stor del af ståndet för att instämma i hans anförande. Lagergren erinradedem, som talat om de långa vägarne till mötena, att på Gotland har man möten kompanivis, hvarigenom sällan någon bor mer än en mil från mötesplatsen. Det var visserligen sant att trupper af indelta och värfvade armån varit skickade till Gotland under senaste östersjökriget, men gotländningarne hade icke begärt dem, utan hvar och en på ön säkert varit beredd att, om så fordrats, sjelf offra lif och bled för konung och fädernesland, Konungen hade förmodligen med dessa truppers förläggande till Gotland haft andra syften, som talaren icke kände. Hvad under diskussionen blifvit nämdt om gotländningarnes odlingsflit kunde lätt tillbakavisas, men det var en sak som icke hörde till den föredragna frågan, hvarföre Lagergren dermed nu ej ville befatta sig. Vice talmannen yttrade sig för remiss. Nils Larsson hade förut afhållit sig från deltagande i diskussionen, emedan han ansåg sig sakna nödiga insigter för att säkert bedöma den vigtiga frågan; men då man nu börjat allmän uttala sin memng, så ville han äfven säga sin. Han ville erkänna att allt, som bör göras för försvaret af fosterlandets sjeifständighet, det måste också göras; men han hyste tvifvelsmål om det nu föreslagna försvarssystemet blir starkare än det förutvarande, då det icke blott är numerären, utan synnerligen skickligheten som enligt erfarenheten bestämmer armåeernas styrka. Cm också numerären genom det nya systemet skulle bli 5 gånger starkare, så trodde han att det endast skulle ha till följd att den blefve i massa nedskjuten. :Den nuvarande beväringen är tillsammans med stamtruppen ett någorlunda tillförlitligt försvar, då deremot en talrikare beväring, men utan öfning och utan stam, kom honom att befara att den icke skulle kunna göra fienden något synnerligt motstånd. Ryssland vill visserligen gerna inkräkta på Sverges och Norges område, men vår belägenhet är sådan, ett Englands intresse manar det att hjelpa oss; och detta bör tagas i betraktande så mycket mer som genom Novembertraktaten konungen tillförsäkrat sig hjelp såväl af England som af Frankrike i händelse af eti krig med Ryssland. När man sålunda tager i betraktande huru liten skicklighet vår arme sku!le hafva efter det nya systemet, men att vi ha mäktiga länders hjelp att påräkna, så trodde Nils Larsson det vara bäst att vi åtnöjde oss med det vi nu hafva. Många instämde med honom, hvarefter motionen med den deröfver förda diskussion remitte:ades till ekonomiutskottet. På eftermiddagen ingaf Gustaf Johansson från Kronobergs län ett skriftligt anförande emot moiiontn, hvilket gaf Ola Månsson anledning att förklara, det han under förmiddagen varit frånvarande, men gillade motionens principer. Lotsväsendet i Bottniska viken.