ständets lecamöter instamde. Nu uppträdde åter Östman och talade om det stcra besvär den allmänna vapenpliktens införande je medföra. Han ansåg att motionen i stället för att dra skulle förorsaka mångdubbelt värre bördor, :n dem, hvaröfver man nu beklagar sig. Man bordej erinra sig, att i vårt land har man 15 till 20 nilj till mötesplatserna, och folktet skulle heldre, än cut från 20 tili 45 års ålder årligen i brådaste tiden lemna sina hem för att bevista möten på aflägsna exercisplatser, lemna fosterjorden och begifva sig il andra sidan cceanen. För öfrigt skule inga casträngningar af oss kunna hindra ryssen att ta värt land om hen ville; vi måtte beväpna allt lif i det, både två och fyrfota,, så kunna vi likväl icke emotstå ryssen. Per Mattson talade liksom Knutsson om besväret af de långa marscherna till de årliga öfningsmötena. Bergström kunde ej förena sig med motiontr:n. Går det ej an att minska den stående armån uinn antagandet af allmän vapenplikt, då må det helire förblifva såsom det nu är. En allmän vapenplikt tasåg talaren så mycket orättvisare, som den fattigaste torpare, hvilken icke egde mer än sin person, sku!le komma stt bidraga till försvaret lika mycket scm den rikaste godsegare. För öfrigt instämde han med Kuvutsson att det ej var mycket bevändt med Get lands beväring, då till och med från hans ort inde!:a goldater måst skickas till Gotland. Samuel Ödman ansåg denna fråga alltför vigtig att bandlöst kastas öfver bord. Vi äro icke i den stälning att vi få förbise historiens lärdomar. Vikunrva hämta ett lärorikt exempel från ctt folk, som viörgu älska att kalla våra bröder. Det finska folket föll derföre att det i nödens och farans stund icke bade någon nstionalbeväpning. Det hade begärt vapen, och att få inrätia en sådan; men Gustaf IV Adolf vägrade finnarne detta, och förklarade att ban nog sjelf skulle försvara landet. När sedan fierden inbröt, kunde han icke göra mer än skicka emoul den en liten styrka af den stående armåen, äfven den iia försedd, och landet blef eröfradt. Historien företer flera sådana exempel på länders undergång derföre att de saknat nationalbeväpning. Deremot hafva de blifvit räddade, der folket haft vapen och kunnat sjelft motstå fienden. För att till exempel gå långt tillbaka, så skulle Grekland hafva blifvit eröfradt af. barbarerna, om det icke blifvit räddadt genom folkets allmänna vapenfärdighet. För öfrigt ansåg talaren det vars naturligt, att en så genomgripande reform mötes med betänksambhet; han ansåg likväl förslaget vara väl värdt att behjertas. Lindby från Gotland delade motionärens åsigt, att Sverges försvar bör grundas på allmän vapenplikt, och ansåg att, utom de fördelar deraf, som motionären antydt, man borde fästa uppmärksamhet vid följande: Om fienden skulle anfalla på någon punkt af vårt land, så skulle genast i orten finnas manskap och vapen att, om möjligt, hindra honom att få fast fot; men åtminstone, om detta icke lyckas, ait stänga vägarne till det inre landet, och hålla honom på alla sidor omgifven med fosterländska trupper, sam oupphörligen skulle ökas tills en tillräcklig styrka vore tillstädes för att med ett slag tillintetgöra honom eller drifva honom tillbaka den väg han kommit. Om fienden visste, att hvar man i vårt land vore försedd med vapen och ammunition samt beredd att möta honom hvar han visade sig, så skulle han säkert mer än två gånger betänka sig, innan han vågade ett anfall, på hvilket han ovilkorligen riskerade att förlora hela sin anfallsarme. Vi skulle sålunda genom att ständigt i fredstid vara rustade, nästan kunna vara säkra, att aldrig blifva anfallna, och på detta sätt skulle vi genom denna anordning troligen bespara oss de ofantliga förlusterna och olyckorna af ett krig inom vå-a gränser. : Det är en gifven fördel att kunna genast vid krigets utbrott uppställa tillräcklig styrka för att besegra fienden och sålunda snart återföra tryggbet. Dereroot är det tydligen en falsk beräkning att inskränka sig till uppställning af den möjligast miasta styrka, hvarmed man kan hoppas besegra fierdvno. Oförutecdda tillfälligheter och händelser kunna i sådant fell rycka segern ur händerna på den, som i har tillrsckliga reserver, och föranleda hela den så knapt tilltagna styrkans undergång Genom attsoda små stridskrefier mot fienden äfventyrar man desgas delvisa förstöriog, och slutligen det helas förderf, Gå man deremot genom att genast uppträda mot honom öfvermäktig sätter sig i tillfälle att förstöra hos stridskraficr ellt efter som de hinna anlända. Lindby var icke säker på att man ku:de undv:r egeniliga öfningsmöten. Möjligen kunde dessa r ten undvsras om man utsträckte skolöfnivgarne så långt. som i Schweiz, der skolgo-sarne efter värtormine bilda ordentliga kadettkårer, hvilka ex-rcera oc vid manövrer, fält och lögerlif, bevakningstjenst, förskansnipgsarbeten och allt sådeni ö igsbildningen. ), att roteringen var en svår tunga, men I att man, om moiionen bifölls, skule komma ur askan i elden. vad beträffade min.kningen sf utgifterna till försvarsverket, så trodde kn as gerom det föreslagna met. a skulle dra från jor bönderpas söner ie, i stället ati följa falrcus anordningar för arbetet, få lyda trumman. En ere hade frembå!lit törlan af rustningen i men Medio ansåg roteringen i Småland bias utsuga jordbrukets must och märg. Likvsi v icke utbyta denna tunga mot det nu föresls trodde han att uegdowenr gerna skulle vilja om sakev, ty pojkarne hagdiera äfven nu apen, gå gerna på jagt och tycka om men hvilken skada skulle icke det göra bio behöfva dem i arbetet? Medins söner och måga välbergade bönder och hafva mycket beldre rote-insskyldigheien än de sjelfva ställa s:g i leder. D ter öfvergick Medin til åtskillivt tal om Go ringa C zsflit och ce stora odiingarne derstid Nu fck Mengel åter ordet. En talare hade utts E före alt om skyttegilien in des på isnds , der upgdomen ova sig i skjutuing, kulle den kunna skada sig. Men vira ynglingar äro vil icke mera tafatta nu än förr. Folis skjutöfningar ha i andra länder motarbetats, bjudits af de maktegande, emedan erart frihetsandan och sje!fstöndigheten ifvas af skicklighet i vapenföring. och frihetsandan har sina siors vedersaksre äfven hos oss. En annan alare hade ystrat att om ryssen ville tsga oss. så skulle vi ej kunna försvara oss. En så tröstlös tanke vore bedrötig att höra framståld inom ett ständ, hyrrs förfäder mer än en gång med sior framgång kämpat klven mot ryssen. Det är icke oss värdigt, att hyss skdan fruktan för ryssen, att likasom inbjuda honom och alt kasta yxan i sj ingen god svensk kan hysa ådana tankar. Peter Jönsson hade i anlednivg af notionen yttrat, att dei är ej allt guld som glimnar; eri bade ban sått; men lika sant är, att TYSen har silfver som klirgars; den metallen vet ock ;yssen att använda i itnder som han vill tomma åt, ;ch derom vitinar iy vårr äfven vårt landa historia rid mer än ett tillfälle. Det är just emedan vi icke skola framkalla en sådan erfarenhet ånyo, som vi nåste tänka på ett bättre och billigsare orånande at andets försvar Sköldberg förklarade sig instämma med Ycrgel och srinrade, att den lilla stående armån väl är duglig ill parader, men att, om det gäller, den är så otilläcklig för försvaret, att vi kooppast hafva annat val än att antingen öfverlemna oss eller gå man ur jus, och det vore i detta fall icke godt att vara utan japen. Man hade talat om de långa vägarne till nötena, men hvad hiadrade indelningen i mindre listrikter, så atv folket kunde lätt samlas till öfpg? Man kunde till och med ordna detta sockens Mycket kunde vinnas blott genom att bringa yrdning i gossarnes lek. j Bjerkander ville icke till alla delar instämma i natiorga, Men han trodde mveket af hvad dan in. JR kd mn BR RA BE VR Jr JM KR BR JV PR BR