fordras summor, som Sverge icke på en gång kan utgifva. Sådant måste derföre ordnas småningom och efter en sådan plan, att det nödvändigaste an skaffas först, det mindre angelägna sdan, men attl allt är komplet inom vissa år. En krigsduglig arme erfordrar vidsre vissa truppsag, som mindre än andra kunna i hast uppsättas och inöfvas, nemligen artillerioch fortifikationsmanskap samt till en god del kavalleri. Dessa truppslag behöfva en längre och mera invecklad öfning; och det synes mig ej vara klokt avt vilja strax före eller vid ett krigs utbrott uppsätta dem helt och hållet af beväring. Våra fästningar och förråder erfordra dessutom nödig garnisonsoch bevakningstrupp äfven i fredstid, och vi måste stledes alltid hafva en liten stående arme för detta behof. Sådana stående trupper bör: likväl vara värtvade och utgöras af män, som gjort krigareyrket till sitt lefvads mål. Den indelte soldaten, till hälften jordbrukare, till bälften krigare, passar icke för dessa vapensleg och denna tjevstgöring; ty vid inträdet i tjenst må:ie jordbruket för honom försummas eller skötas af andra. Såsom medel till anskaffandet och underbållet af ständigt tillgängligt befäl för nationalbeväringen, utrustnirg och utredning sf densamma, samt tili upprättande och underhåll af den erforderliga värfvade och stående armåen jemte till det bela börande stab anvisar sig helt naturligt det nuvarande indel: ningsverket, som borde helt och hållet upphöra; dess tillgångar utgöra en så betydlig summa, som kunde användas till häfkraft för en tillräcklig krigsmakt, att man måste avse såsom ett groft slöseri att bortkasta dem på en liten i fredstid stående iruppstyrka, som visar sig otillräcklig till antal och iikväl icke med dessa tillgångar kan få fullt tillrscklig Ufning. Endast rustoch rotehållarnes utgifter i och för rustningsoch roteringsskyldighetens fullgörande uppgingo år 1848, enligt från landshöfdingeembeie! na meddelade upplysningar, till ett synligt belopp sf 2,302,011 rdr 32 sk. 8 rst. bko, och kunna utan öfverdrift sägas i verkligheten vara vida större. Om de: sa utgifter förvandlades till en bestämd penningeränta för att gemensamt med de tillgångar, som bildas af indelta löningsräntor, befälsboställena m. m.. anvtadas till ofvan anförda ändamål, så skulle, enligt min tanke, de nu förut utgåesde statsanslag vara fuilt tillräckliga för att inom en kort tid försätta vår krigsmakt på en fullt tillfredsställande och betryggande fot, och sedan skulle en stor del af anslagen kunna indragas för att komma landets produktion till godo. Jag vågar derföre med åberopande a: hvad jag ofvan anfört vördsammast föreslå: Att rikets högloflige ständer måtte hos K. M:t cuhålla, det han ville med det svarastie nedsätta en komitå för alt utarbeta ett förslag till crdnandet af vårt landtförsvar efter följande grunder: 2) allmän vapenplikt, utan årliga beväringsmöten, från 20 till 45 års ålder för allt mankör, med undantag endast för till krigstjenst oduglige personer eller i allmän tjenst anvstälda och för denna tjenst oundgängligt behöfliga embetsoch tjenstemän; b) gymnastik i skolorna tillika med undervisning uti ställningar, vändningar, marsch med flera deiar af den enklare rekrytbildnipgen; c) vapenoch ammunitionsförråders uppliggande inom hvarje socken, med rättighet för de vapenpliktige att emot ansvarsskyldigbet och möjligen en ringa slitningsersättning uttaga vapen till egen öfning sömt emot betalning ammunition till eget begagnande; d) skyttgilleos befrämjande inom hvarje ocken genom skottpremiers utsättande åt deras ledamöter; e) artilleri-, fortifikationsoch kavalleri-stamtruppers ordnande enligt värfningssystemet, och deras användande till all -garnisonsoch bevakningstjenst i fredstid; f) indelningsverkets upphäfvande och dess tillgångars användande för det nya systemets införande cch upprätthållande; och att Kongl. Maj:t nådigst ville låta öfverien na detta förslag till näst sammanträdande ständer. Detta förslag, framkalladt af det trängande behofvet för oss att intaga en fullt betryggande ställning för möjligheten af ett krig, skall visserligen i början erfordra betydliga utgifter för anskaffningen af vapen och öfriga utredningspersedlar; men så skola ock i stället anslagen till beväringens vapenöfningar i fredstid upphöra, och ynglingarne slippa att alldeles gagnlöst förspilla sin tid vid dessa årliga möten. Dessutom skola kostnaderna för vapen och utrustning, sedan de en gång äro att tillgå, inskränkas till deras blotta underhåll. Det för rustoch rotehållarne besvärliga och betungande i rustningens och roteringens utgörande in natura komme att upphöra och i stället fortfara i en mycket lindrigare form, nemligen såsom en gång för alla bestämd penningeränta, hvilkens framtida upphörande man bör kunna förutse I skall inträffa, då öfveriygelsen om nödvändigheten af att grundskattierna skola afskaffas hinner göra sig I allmänt gällande. Men utom hufvudsyftet, en beiryggande borgen för vårt lands sjelfständighet med minskad kostnad, befrämjar detta förslags genomföran:e andra stora, för nationen högst vigtliga och önskvärda ändamål. Utom det redan antydda, ypglingakroppens symmetriska utveckling och stärkniovg och till följd deraf en friskare och kraftigare nation, bör man i synnerhet I erinra sig, att hvar mans skyldigbet att bära vapen för fosterlandet mer än något annat väcker det medborgerliga sinnet. Det samhälle, för hvars skydd man är pliktig offra lif och blod, blir dyrare och kärare, än den stat, i hvilken man blott erlägger en penningskatt och låter andra uppoffra sig för ens logn. Det samhälles välgång och ära, för hvilket man är skyldig att personligen uppträda, blifva heliga syften, för hvilka man intresserar sig med en helt annan ifver, än man nu är van att se mängden af svenska folket egna åt de offentliga angelägenheterna. Den sllmänna vapenplikten skulle återväcka I den goda samhällsanda, som i fordna tider, då hvar. man bar vapen, gjorde vårt folk mäktigt till de mest förvånande bedrifter, och som bindrade allt sligs förtryck att göra sig gällande. Från urminnes tider I hafva fria folkslag utöfvat den heliga rätten attförsvara fosterjorden med egna, ej med legda vapen; ! 4 despotismen skapade legotrupper till värn för enväldet, men den lagbundna frihetens rätta stöd har alltid varit hvarje mans vapenplikt, ty vapen i medborgarens hand tryggar dess rättigheters bestånd. . Jag vill efter denna sista erinring, ungefärligen på: samma sätt förut uttalad af en krigsminister eler Å. generaladjutant för armen, grefve Magnus Bjönstjerna, ; här sammanfatta de hufvudskäl, som tala för allmän folkbeväpning: laga jemlikhet, medborgerlig fribet, politisk våda, militärisk erfarechet och ekonomisk vinst. Jag tror de äro öfvertygande för den tänkande medborgaren. Nils Olsson från Malmöhus län. Diskussion i Bondeståndets plenum dan NÅ RNasrarm kh anv