Atlantiska telegrafen emellan Europa och Amerika. (Efter The Economist.) Elektriska telegrafiens hastiga spridning är måhänla der märkvärdigaste vedermäle man känocer ef nensklig ansträngning och förmåga. D allmänna nyttan af detia kommunikationsmedel bh: icke förr hunnit inses, efter de f rsta i stort lyck :e försöken lermed år 1843, än det spridde sig öfver kela den civiliserade verlden; och inom 15 år hafva dess masiska trådar så utgrenat sig kring Europas och Aruerikas vida område, att deras ssmmanlagda längd pu atgör fullt 14,640 svenska mil; de skulle räcka 4 sånger omkring jordklotet, i fall de från de trakter, ler de nu befinnas, utsträcktes i öster och vester och ;ammanfogades. Några år efter denna telegrafis införande i Enagland fann man der, att för densamma ännu fattades ett sort framsteg, hvars uttagande väl förutsågs af några få och mera vidtskådande tänkare, men bewviflades af mängden bland teorister och äfven af lem som bäst voro i tillfälle att bedöma de resan uppnådda resultaterna: — det återstod att förena telegrafnät, som voro åtskilda från hvarandra genom sund af hafvet. Framskridande ruedelst varsamma och väl öfvertänkta försök, lyckades man likväl att praktiskt lösa tifven detta svåra problem, och nh hafva redan fem år förflutit sedan den första underhafsledningen sträcktes emellan England och Fraukrike. Från den tiden har ett vidt utgrenad: politi-kt, socialt och kommerciellt samband oafbruiet förenat Storbritannien och det öfriga Europa, genom deitr nedel att ögonblickligen samspråkas. Det harländt all fredens och civilisztionens gagn, och efter bvall vi förmoda äfven till vinst för de personer, hvilkas nit och företagsamhet utfört anläggningen. Den lyckliga utgången har till och med afväpndt fördomen, som ej heller bär, mer än vid alla apdårk stora företag, underlåter att ef.er förmåga träda hindrande emellan, och som, enligt hvad exemp en ned ångkraften och gaslysningen senast förut ådasalagt; endast bringas till tystnad inför den verkliga och oförnekliga framgången. Och följden är nu, ati Bogland befinner sig förenadt med närmaste kus:en seno . icke mindre än sex underhafstelegrafer. Nu åter är frågan att på samma sätt förena den samla verlden med den nya, England med Nordarierika. Den telegrafiska vetenskapens närvarande utreckling ger en borgen för äfven detta non plus ulra i vår tids telegrafiska korrespondens. Förverkligandet häraf måste blifva en af samtidens märkvärdigaste händelser. Huru mycket man är sträfvat att förkorta tiden för meddelanden emel:anp samla och nya verlden, medelst mer och mer snabbgående ångfartyg, så gifs likväl dervid en gräns, vilken redan tycks vara uppnådd. Och hvilka förbättringar som än må kunna ytterligare komma å::garten till godo, så skall den mäktiga amerikan-ka kontinenten ändå alltid stå tillbaka i afszende på snabbheten i kommerciella bestyr, i jemförelse med bvad som eger rum emellan länderna inom det el: kt trisktelegrafiskt förenade Europa, så länge Amer.k8 fortfar-att vara afstängdt ifrån deras elektriska ko.nmunikationskrets. Den nu ifrågavarande utvidgningen af denna kreis, skall med ens befria de begge verldsdelarne från den tidsuträgt; som hittills medfört så många menliga verkningar på deras gemensamma angelägenheter; den kommer att lifva affärerna på ett helt an: nat vis, än när :Mac-Adam lyckades få det gaxla postvagnsväsendet utbytt emot diligensernas öfverlyglande snabbhet, och till och med när diligenseraa sedan sjelfva öfverHlyglsdes af ångvagnarne. Är den atlantiska telegrafien en gäng väl i verksamhet, så skola frågor emellan de begge verldsdelarnes kabinaetter kunna besvaras ögoublickligt, och tvister dem emellan hinna uppgöras innan de ännu fått tid att utveckla sig fullständigt. Köpman:en skall icke behöfva vänta i veckor och månader på svar huruvida en reqvisition kan åstadkommas eller ett köp afslutas; och fränder ifjerranskola icke merå känna sig så ohjelpligt afsöndrade som förr från från? ler i hemmet, genom ett roellanliggande verldshafs tycker. Ändatills helt nyligen var Atlantiska Oceaneas botten okänd, dess djup var en hemlighet, och riktningen ef dess strömmar var outforskad. De :93 svenska mil, som skilja Irlands vestligaste udde från den östligaste udden af Newfoundland, utgjorde dess: atom en sådan sträcka, att mången naturkunnig betviflade möjligheten af elektriska depechers fortskaffning pi så långt håll utan tillgång på meilansta:ioner, der de afmattade elektriska budbärarce kurde förses med nya krafter. Tviflet var förznledt genom itskilliga vid undersökningar häröfver inhämtade rön; man hade nemligen funnit, att när m,cket långa, i vatten nedsänkta oc isolerade ledningstrådar erbåila en elektrisk gnista i ena ändan, så tycks elektrici:eten blott tränga in ett stycke i den långa tråden, nen icke förmå bana sig väg till den andra, nemiisen på sådant sätt att dess närvaro der blir märkbar. Vid granskning af denna oväntade företee:se opptäcktes, att elektriciteten fasthäftas på vägen, genom induktion emellan den metalliska ledningstråden på guttapercha-beklädnadens insida och vattnet på denna beklädnads utsida; elektriciteten laddar nemligen guttapercharörets begge ytor, på samma sätt som den laddar de begge glasytorna på en laddfiaska eller en laddskifva, och qvarhålles der. Från dessa rön drog man, på till utseendet obestrid!iga fysiska grunder den slutsatsen, att till en telegrafledning utan afbrott och utan kraftförstärkning på en mycket lång sträcka skulle fordras en tråd red så öfverdrifna måtf, att något förverkligande af en elektrisk telegrafi mellan de begge verldshalfvoraa icke vore att påtänka. Då man såg sig icke kunna använda en ivärtigenom Atlantiska Oeeanen nedlagd ensam ledning, ifrågakom emellertid begagnandet af en krokvåg, hvarpå flera sammansatta ledningar med mellans;ationer skulle kunna anbringas; och det föreslogs att atbyta de ursprungligen påtänkta begge ändsta:ionerna vid Irlands vestkust och S:t John i Newfoundland, mot åtskilliga andra. Till utgångsstation från Europa skulla tagas någon punkt i Norra Skottland, och derifrån anbringas en underhafsledning till en station på Orkneyöarne; derifrån skulle en annan dylik ledning sträckas till en station på Färöarne; durifrån en tredje till en station på Island. Från Island skulle: ledningen fortsättas till en station på Grönland; från. Grönland till Labrador, och från Lsbrador slutligen .till Canada. Detta förslag skulle fordrat en hel rad mellanstationer på Nordsjöns otrefligaste kuster, utan att ändå lemna minsta trygghet emot det äfventyret, att icke kabeltågen kunde någonstädes råka ut för den oemotståndliga söndermalningskraften hos de i dessa trakter så ofta kringdrifvande isbergen. Emellertid har nu inträffat att de vetenskapliga inkasten emot en omedelbar underhkafstelegraf emellan Island och Newfoundland äro undanröjda på ett tillfredsPES NA a SY, a Fn a Mn