Aftonbladet – 11 december 1856, sida 3

FIUNUtan KEN I GeEnNna JOfOFCIiINng — pch sammansatt uppoch utlåningsrörelse — ya fullkomligt bankmessig...FHom innehåller ock märkligt nog intet berättigande för privatbankerna ati utgifva egna kreditsedlar; men då .-myntbestämningslagen af den 1 Mars 183( utkom, och sunder de mellanliggande sex ä-er inga privatbanksbolag hade velat uppstå på grunderna af 1824 ärs förordning, förmodligen emedan de icke befunnos nog lockande. och minnet af det öde som hade drabbat dis: konterna ännu var alltför lifligt, så begagnaderegeringen sig af den ekonomiska lagstiftningsrätt som tillkom henne enligt 89 regeringsformen, för att, .oaktadt, 1824 års kungörelse onekligen var af: evillags nätur. under den 30 Oktober 1830 utfärda oktroj för den första sedelutgifvaude banken, i Ystad grundad af tre. förmögna och skickliga köpmän .derstädes. Denna banks rörelse -bedrefe väl till en början helt och hållet efter det klena mönster, som gafs honom af riksban ken, men gaf dock vinst och började efterhand förjaga de bittra minnena och omsider locka till efterföljd. sI Wermland väcktes någon tid derefter fråga om att lägga det skottska banksystemet till grund för en ,privatbank i Wermland... :Då emellertid skreditbanker voro så himmelsvidt olika ide begge länderna Skottland och Sverge, och man derjemte i. viss. mån måste inlåta sig i täflan med riksbanken; så: kunde systemet. här. endast delvis tillämpas; men man tillegnade sig likväl deraf.rätt mycket, hvaribland;.denså. högst .nyttiga kreditivräntan, hvilken: då ännu var en fullkomlig nyhet här ilaödet. Denna bank blef nu ett mönster för de efter honom: stiftade privatbankerna. Sedan dessas antal. omsider: hade sökats till sex, utkom ändtligen efter1844-års riksdag, sedan rikets ständer hade utarbetat ett förslag till läg i ämnet, hvilket dock ej af Kobgl. Maj:t: godkändes; den 9 Januari 1846: den hufvudsakligen ännu gällande, faslän genom. k. kungörelsen den 10 November 1855 i vissa delar ändrade; k. kungörelsen :om enskilta bänker hvilka utgifva egna kreditsedlar. I stället för en ren civillag, fick man sålunda en ekonomisk stadga, beroende till sin varaktighet endast och allenast af kunglig vilja. Man må bedöma detta regeringens steg huru som helst, så kan det dock svårligen bestridas, att den åt de före 1846 stiftade privatbankerna .medgifna .sedelutgifningsrätten var ingenting mer: eller mindre än en grundlagsöfverträdelse; ty deras verksamhet hade ovilkorligen bort inskränkas inom de gränsor, som utstakades i 1824 års kungörelse, och bvilka, såsom af civillags natur; icke kunde ändras utan konurgs och ständers gemensamma beslut; Sedan denna grundlagsöfverträdelse egt rum, fanns emellertid för regeringen ingen annan råd än att hålla fint i, som man säger, och taga privatbankslagstift ningen helt :och hållet i egna händer, hvilket äfven skedde genom 1846 års kungörelse. Att detta var :en bögset vådlig och alldeles orimlig utsträckning af den konungen enligt 89 S regeringsformen tillkommande makt, derom äro: Vi med ingähdaren i n:r 259 fullkomligt ense, likasom att en ändring härutiborde illvägabringas; men det torde blifva svårt för rikets ständer att numera något väsentligt härvid tillgöra. Det återstår då att tillse, hvad som möjligen, inom den nuvarande privåtbanklagens råmärken, skulle kunna åtgöras, för att tillvägabringa ett bättre sakernas tillstånd: Bland de klagomål,.som i synnerhet. blifvit mera allmänt anförda mot våra. privatbanker, och som -insändaren äfven för sin deljupprepar, äro följande de vigtigaste, nemligen: att privatbankerna icke motsvarat de förväntningar allmänheten gjort sig att af dem; mot goda säkerheter blifva betjent i låneväg lika väl i den onda som iden goda tiden, och att lenna brist har sin grund i ett annat fel, let nemligen, att bankstyrelserna aldrig med något synnerligt allvar lagt an på allmänheens betjenande medelst mottagande och förräntande af:en dels:besparingar, för att emot en något högre ränta åter till en annan det 1tlåna desamma, med ett ord, icke velat hufvudsakligen göra. sig till förmedlare emellan kapitalet och arbetet, hvilket just är hufvudanken i det skottska banksystemet, utan i ället sökt att sjelfva blifva näringarnes föräggare och att grunda sin vinst af rörelsen vå eh så stor utsläppning af egna sedlar som nöjligt, hvilket slutligen i sin ordning vållat nindre soliditet, än om bankerna gjort uppch utlåning af redan i rörelsen befintliga sapitaler till en af sina huftudsakliga förrättlingar. : Hvad nu den förra af dessa beskyllningar ngår, så är det väl alldeles oförnekligt, att åra privatbanker måste erkänna den för grunlad; men om vi vilja vara fullt rättvisa, d å vi äfven tillstå att ingen sedelutgifvande ank: i verlden finnes, som icke i kritiska ider begagnar sig af utvägön att draga in på itlåningarne såsom det verksammaste rmedlet tt försäkra sitt eget bestånd emot uttömninen-af den inneliggande vexlingskassan. Våra venska banker gå härvid tillväga på det viet, att de låta låneansökningarne blifva hyviandestilldessvattmedelåterinflyta, hvaremot itländska banker i första rummet höja räntan ;cH.;1., andra. rata alla andra än Prima psp: verj.hvarigenomden större affärsmannen obiligt gynhas på den mindre näringsidkarers ;ekostnad. Våra privatbänker torde GErföre, å obehagligt sådant. än må,vara för den 1å1esökande-allmänheten; en sådan försigtighet cke kunna mera läggas till läst ät andra änders banker. DLikväl borde väl en dylik ndragning på utlåningarne icke i första rumnet och såsom. den pd utvägen för deras vet; ande af. privatbankernavtillgripas, utan ven ochhellrerdemotksivåf insigdarer fö eslagna, att möt något högre ränta än van. igt-erbjuda-sig,att-mottaga allmänhetens be. paringar, vare big på upp och afskrifningsnihg, eller måhända ännu bättre på depoitionsräkning med; ömsesidig uppsägningstid samt derefter lämpad högre och lägre ränts; I RR mv av a mm VN