Friherre Raab, A. C., hade med ledsnad sett fril . af sitt varma nit låta föra sig något för lång men äfven att man å andra sidan angripit motive: som han redan tagit tillbaka, och inblandat sake; som å: hans: motivers-ickefunnos vidrörda, Sådan fann talaren högst. oparlärhentäriskt. Föreslog at friberre C. skulle tåga tillbaka sitt förslag och stån det besluta att hela diskussioneh skulle ur protoko! let utgå. Fr: SR Mr Knorring alförde, att vid. Westerbottens fält jägareregemente hade under loppet af flera år pryge it utdelåde blott 2 gånger, och detta åt karla så djupt . fallna, att de efter bestraffningen mis taga afsked. Vid det kompani, der tal. tjente, vore e1 stor del af manskapet permitteradt för idkande a fiske och andra yrken. Trodde att manskapet i norr: militärdistriktet med glädje tjenade under nu gäl lande krigsartiklar. Hr Munck fann äfven de nya motiverpa stridande mot sanna förhållandet och förolämpande för armån Hr Funck förklarade sig ej ha sagt att förslage kommit från Danviken, utan blott frän grannskape af Danviks tull. Frib. Creutz hade erkänt sig ha haft något föl lifliga uttryck, men erkände aldrig att hans ord va rit förolämpande för armån. Hade blott framdragi saker som skett eller kunna ske under nuvarande krigslagar. ——— Hr Mannerskanta, C. A., fann ej de senare moti verna ha gifvit anledning att utfara mot motionärer på sätt. som skett. ; Tal. fann deri personliga anfall som syftade att förqväfva. hvarje representants rät! att fritt yttra sig. Man hade till försvar för prygelstraffet anfört, att det sällan tillämpas. Detta förhållande börde väl tvärtom bevisa, att disciplinen kan upprättbållas detta straff förutan. Men det vore ej nog att detta straff ej tillämpades, soldaten borde äfven ha visshet att det ej kan tillämpas. Intet förslagsom allmän nationalbeväpning kan vinna framgång så länge-detta straff ej blifvit afskaffadt;ty man kan-ej fordra, att alla landets söner skola inträda i armån så länge de der äro blottstälda för det vanärande prygelstraffet. Hr Cederschiöld, R. Th., beklagade den diskussior som egt rum, så mycket mer som han var förvissad att ingen misstänkte motionären för oädla motiver. Det sätt hvarpå man gått tillväga mot friherre C. utgjörde bästa beviset, att hvad han föreslagit vore af behofvet påkalladt, ty man hade visat sig vilja införa-en sådancdisciplin, att ingen militör skulle på sriddarhuset: våga framkomma med ett förslag, som kunde våra på något sätt för kasten misshagligt. Trodde förslaget böra gå till utskott då sådänt blifvit begärdt och upptog förslaget såsom Sitt get, utan att likväl taga på sig de anförda moyr. ee Bär Stiernsvärd anmärkte, att då de nuvarande krigslagarne yore nästan otillämpliga, vore motionen ingalunda obetiöfligt Komiteer ha varit tillsatta så ofta, utan att. något. resultat-vunnits, att-rikets-ständer. horde fortfara med sina: yrkanden. ända: till.dess de vunnit däskad påföljd. TRestltatet blef, Såsom vi i går nämde, att motionärenvochksämtligetalarne medgåfvo, det motiverna och hbelå-debatten skulle ur protökollet utgå, hvårefter motionen. utanmotiver remitterades-till ekohomintskottet. ä ; Emot den fjerde motionen, som afser inrättandet af en militärfakultet vid universiteterna, yttrade hr FTersmeden,; N., betabkligheter, och sökte visa; att sådant vore: oförenligt med universiteternås natur soch ändamål... Hr -Bråkenhjelm förklarade sig förhindrad att. vederlägga. imotionen. då inga motiver för densamma blifvit anförda. Hr Tersmeden P. B., höll sig egentligen vid. motionens förra del (upphäfvandet af läroanstalten i dess nuvarande form); ansåg olämpligt; att speciel undervisning, bestämd för visst lefnadsyrke, meddelades innan en allmän medborgerlig grund förut blifvit lagd, ännu olämpsligare, att späda ynglingar pi förhand dresserades till ett bestämdt yrke så att de sedermera svårligen kunde välja ett annat. Tal. påminde om de katolska prestskolorna, der hos gossar från den tidigaste ålder medelst drägt och hållning inpräglas en presterlig karakter, och fann det vara föga bättre att låta landets barn för en längre tid och på fullt allvar få leka krigare; vidrörde äfven sakens politiska sida, och anmärkte huru åtskilliga despotiska stater genom likartade : inrättningar sökt bilda ensluten, från andra medborgareklasser strängt afsöndråd kast; såmt förklarade slatligen sitt ogillande af ett dylikt isoleringssystem, en dylik predestination i fråga om lefnadsyrke. Hr Bråkenhjelm fann klandret emot undervisnirgen vid Karlberg obefogadt; anmärkte att numera sällan nglingar der inträda, som ej-fyllt 16 år; ansåg preminärklasserna ej lämpligen kunna borttagas, emedan de allmänna skolorna i sitt nuvarande skick ej kunna ersätta bristen. De privata prelimihäraskolorna åter vore alltför betungande för mindre bemedlade yopglingar. Den genom förenämde klassers borttagande uppkommande besparing blefve obetydlig, cirka 4000-rdf. --Talaren anförde exempel från flera andra länder, som alla ha krigsskolor (deribland Westpoint i Nordamerika med ett anslag af 700,000 dollars), men ötär sammanhang med andra läroverk eller universiteter, eHuru dylika ofta befinna sig i samma stad. Hr Adelborg trodde saken så mycket heldre böra tagas i betraktande: som regeringen nu begärt ökade anslag för Karlberg, ett läroverk; somi medeltsl ej sändt mer än 35 utexaminerade till armån om året, och för ett elevantal af cirka 200 afstaten uppbär 80,000 rår, under det enskilta läroanstalter, som ej tillgodonjuta något understöd afstaten, ega ett vida större antal elever. Då första; klassen redan blifvit: upphåfd, hade principen blifvit erkänd och man borde fortgå på samma bana; och sålunda komma derhän, att Karlberg, i stället för en tillämpningsskola, blefve en verklig akademi, som kunde ställas i förening med läroverket vid Marieberg; likväl utan åliggande för alla eleverna att genomgå den i sisthämde anstalt fordrade högre kurs, men dock så; att ingen finge bli officer utan att ha genomgått det allmänna Krigsläroverket. Talaren yrkade derföre ej upphäfvande. utan en reorganisation af Karlberg, hvarigegom man kunde erhålla ett med tidens. syften och medborgerlighetens fordringar mera öfverensstämmande krigsinstitut. — Hr Tersmeden, P. R., förklarade sig ej ha velat kländra den vid Karlberg meddelade undervisning i sina detaljer, eller förträffligheten af de lärare, som meddelade densamma, utan blott framhålla det felaktiga i den princip, som läge till grund för detta institut i dess nuvarande: form såsom undervisningsoch uppfostringsanstalt. Instämde för öfrigt i de af den siste talaren yttrade åsigter. — Sedan ytterligafe hr. Bråkenhjelm-upptfådt ett pår gånger med invändningarj.som af hr Adel: borg besvarats, samt hr Mannerskantz, A. F. upplyst, att de från Karlberg utexaminerade kadetter, hvilka ingått vid kavallefiet, ge befunnits : ytterst opraktiska i detta väpen ochivida utdeflägsna dem, som utgått från andra läroanstalter, och frih. Creutz meddelat den upplysning, att alldeles samma förhållande-egde rum med de kadetter, som ingå på infaöteriregementenå, römitterädes mötionen till eKonomiutskottet. GÅRDAGENS AFTONPLENUM Ridderskapet ooh Adeln. f Plenum upptogs med remiss af qvarvarande bordlagde motioner. Vid frib. Creutzs motion om permittering emellan mötena af halfva armen.och-en:delaf dfficerurnes: ställande på half sold gjorde.motionären ett tillsgg. Qvofvea Af Maolags hade funnit förslaget vidunderlkiagt