Aftonbladet – 11 december 1856, sida 2

gifvit en för dem alla gemensam--motivering.. Då nu första motionen, om krigsartiklarnes: omarbetning, till en början föredrogs; öppnades öfverläggingen af r Hägerflycht, som anmärkte, att friberre C. visat sina. motståndare den sällsporda godheten ,att vederlägga: sig sjelf; ty funnes inom armön. ett sådant österländskt tyranni, som.frih..C. i:sina motiver förmenat, så hade han ej -tillåtit-sig en sådan framställning som han gjort, och i hvilken talaren ansåg höniom bränmärka den kår; vid hvilken han tjenar. Motionärens påstående, att rekryter erhållas blott gehom värfrarnes konstgrepp, vöre ogrundadt. Flere ynglingar erbjöde sig tvärtom vid hvarje ledigt nummer, och krigstjensten måtte ej vara så afskräckande emedan exempel finnas på dem, som tjena för eget rusthåll. Soldaten vore ej heller bunden för lifstiden. ;Vid talarens regemente håde flera soldater erbålht afsked för, mottagande af hemmansbruk: Kunde såledesicke. dela, motionärens åsigter cch beklagade att han beträdt:en-bana;-som han sjelf.anser så törnbeströdd. Friherre Creutz förklarade sig ha haft för afsigt att ändra sina motiver, och om han först erhållit ordet, skulle hr Hägerflychts yttrande ha varit öfverflödigt. Med förklaring, att han, Bäöförd af värman af sitt ämne; låtit undfalla-sig furanden, som kanske vore mindre lämpliga, tog nu tillbaka sina först. afgifna motiver och. uppläste nya, i hvilka han modifierat sina yttranden. s Hr Funck C..0.s;förmälde sig ej ha hört hvad motionären nu uppläst,-ochi hölle sig derföre till hans första imötiver, hvilka visserligen voreaf den art; attmånger skullestycka denv ej. förtjena, ett svar; men.då de vorestridande-mot: sanning och rätt, funne, sig talaren tvungen ätt taga till ordet. Motionären hade yttrat, att der svenska soldaten kan, likasom slafven; genompryglas, innan. han får höja .sinröst till, sitt försvar. Dock vore det blott .befälhafvare. som; egde rätt att anbefalla prygelsochförst efter laga undersökning. Talaren gillade ej mycket prygel,men detta straff vöre lika nödvändigt som fältverki krig; hvilka öfta kunna hindra fiendens? främträngande. Prygel måste finnås för sådana menniskor, som sänka sig ned till djuren. De hade dessutöm tillfälle att anföra klagomål. Visste karlar, sömn tjent i mänga år utan att Ka varit instälda till majorsförhör. Dugligheten vore ej undertryckt, utan Hade tillfälle att i korporalskolorna utbildas och belönades med befordran till iunderofficersplatser.,, Soldaten vore ej heller, såsom motionären påstått, tvungen att arbeta för blotta gaget vid-desallmänna arbetena. Talaren visste karlar, som sagt sig ha-förtjent-6 å 8 rdr omdageny: ochitrodde ått de, som : kommenderas till jernvägarne, -ej skola sakna sin godtgörelse: Armen -kunde väl ha-fel, nen man borde ej påbörda den flera än den har. Motionärens framställning vore sådan, att om talaren ej vetat att den utgått från en Medlem af rikets första stånd, skulle han. ansett den ha BKaft sitt ursprung från granskapet af Danviks tull. Hvad särskilt. anginge krigsartiklarne, vore en komit6 nedsatt för utarbetande-af nya sådana, och hemställde talaren -derföre att frih. .C. måtte återtaga sin motion. Hr Bergenstråhle uppträdde på det man ej måtte misstänka att hvad motionären yttrat grundade sig på erfarenhet från den kår, der han oeh talaren geMensamt tjena. Funnes der någon sådan oreda,som dena motionären omtalat, härrörde den från dem, som ba sin hjerda fullproppad med andra saker. Egenmäktighet och godtycke funnes ej vid armen. Sådant förhindrades af krigsartiklarne. Att soldaterna voro bundna vid korpralskaperna bevisade ej att de der sakna sysselsättning. Förhållandet, att blott 4 å 5 procent begagna sig af rättigheten att erhålla permission, vittnade om motsatsen. Motionärens yttrande om österländskt tyranni och despotismvore en godbit, som det förundrade talaren att ban ej redan fått se i tidningen Fäderneslandet. Grefve Gyldenstolpe ville ej blanda sig i diskussionen, blott upplysa, att K. M:t redan för flera månader sedan nedsatt en komite för utarbetande af nya krigsartiklar. Grefve Adlersparre ansåg nuvarande krigsartiklar förhindra sådana missförhålländen som dem om hvilka motionären talat. Han hade rätt i påståendet att underbefälet vore illa aflönadt, men K. M:t hade ju nu föreslagit löneförhöjning. Friberre C:s. påstående, att svenska soldatens nuvarande betryckta ställning vore egnad att komma hans fosterlandsKänsla att svalna vore förolämpande, ty han här visat det han ej låter af materiella umbäranden afvända sig från sin plikt. . Hvad anginge utsigterna till befordran, erinrade : talaren, att motion just nu vore väckt om pension åt-enkan efter en öfverste, som börjat sin bana i soldatledet. ! Friherre Stael v., Holstein, F. W., kunde icke annat än förorda den nu ifrågavarande motionen. Hade visserligen hört; att n kommission blifvit tillsatt för krigsartiklarnes. omarbetning; smen så hade det nu Hetat i 30 år och ännu inga nya krigsartiklar afhörts, och då arnien emellertid står så godt somrutan Krigsartiklar, vöre em framställning från: ständerna ingalända öfverflödig: Uti fribefre C:smotiver hade talaren ej funnit något så brännmärkande som man Här påstått. Att soldaten kan genömpryglas innän Han får höja sin röst till klagan vore Verkligen sant: Han får visserligen anföra klagomål, men först sedan nompryglingen är verkstäld. Soldaten kommendes också verkligen till allmänna arbeten utan att Höras om han dertill är villig eller ej. Kunde ej se något så förskräckligt uti att på riddärhuset yrkades några förändringar. i dessa förHålländen; men det visade. sig, att så fort ntEpn Sägade röra vid dessa såker-var:det som att sticka hufvudet i ett getingho. Ett-försvar för.prygelstraffet. hade talaren Hoppats numera slippa höra, helst på riddarhuset. Spöoch risstraffen vore redan afskaffadesoch förslag. vore nu väckt äfven omöhusagåns-borttagande, och dock vill man ännu bibehålla prygelstraffet...Tal. hade sjelf tjenat Vid värfrvade armån och kändesförhållandena af erfarenhet, och han förmödåde, att då man redan 1812-kunde uttaga.ett så stört steg; som att afskaffa den då alla officerare tillkommande rättigheten, att utdela prygel, och stadga, attblott chefen kunde anbefalla tilldelandet af.högst 25 prygel, så kunde -man nu gernaishelt, och, hållet ålskaffa detta straffoscMan shade så mycket större skäl dertill, som det vore bekantjsatt stadgandet,det chefön ensam fåråtibbfalla prygling, ej hålles så strängt i helgd. DE sö ötha i några enståkaxfall anfört klagomål, Hvilket i allmänhet ej har sig så lätt för för dem, Hade välde felande blifvit bestraffade, men soldaten hade Tikväl fått behålla sina Pprygel, ty stryk är, som ordspråket säger, behållen gåfva. Yttrandet, att förslaget är: sådant som hade det utgått från .Danviken, vore så föga parlamentäriskt, att det i sanning ej hedrade ridderskapet och adeln, och hvad slutligen-anginge uppmaningarne till frih. Creutz att beträdaen annan bana, vore tal. af en motsatt åsigt. Hvad han såsom. representant hade ifrat för vore frihet i religionen; och inom armön så litet egenmäktighet som möjligt, och tal: trodde båda dessa ämnen vara sådana att de förtjena af hvarje upplyst man behjertas. Friherre Raab, C. 4., medgaf att motionärens motiver möjligen kunde vara något skarpa, men då han sjelfmant återtagit dem, förundrade det talaren a en sådan diskussion kunnat om dem uppstå, rk E förandrade honom ännu mer att förmån sen 6 he rater uppträdt att göra Honom Ske ådant u dern, åtminstone allt bättre värde. Ppt det ej står så helt till träde som detta, vittnade kn dessutom vet att K. inom militärståndet. Då af krigsartiklarne nödst sj förändring.; vändig, förundrade det. talaren å mycket mer, att i uppträdde mot frih sådan bitterhet upptri erre C. suget alldeles detsamma. Hvad prygelstraffet anginge, förhölle det sig Ju också verkligen -såsom frikerre CO. sagdt, att soldaten först undergår straffet 3: odh HlamArmål Te sr