omöjligen kunna erhålla någon öfvervigt; och om borgerskapet och öfrige valmän skulle förena sig om att välja någon embetsman, så lärer han väl då i sådant fall få anses ega ett särdeles stort förtroende, och då är detju fora rätt att icke grundlagen lägger något inder i vägen för hans utväljande: I brödrariket Norge, hvars fria författning man med skäl lofordar, har utur detta synpunkt grundlovens 50 S i allmänhet gifvit rösträtt och välbarhet åtallä utan inskränkning som äro eller varit embetsmän: bg Tikaledes hafva vi Hört betänkligheter framställas möt svårigheten att förändra städernas valordningar efter den nya metoden och med denna medgifna utvidg:ing af valrätten. Men utom det. att dessa valordningar i alla fall mångenstädes fordre en grundlig revision, synes det hvilande fötslaget innebära flera garantier än det nu gällande, emedan den nys redaktionen i detta hänseende synes vara mera bestämd än den nuvarande, äfvensom den förra lemnar öppen möjligheten : af en annan beräkningsgrund fär rösterna än den nu alltför orimliga men i grundlagen stadgade, att rösterna skola beräknas efter hvad hvar och en af de väljande skattar till staden och således icke ens en graderad skala vid valen kunna införas, Beträffande det nu ensamt för hufvudstaden i grundlagen qvarstående stadgandet om valen klassvis och den dermed :-följsktiga inskränkning-af valbarheten — hvilket som vi tro ej eller är öfligt i någon annan stad i ri ket — så har olämpligheten deraf vid flera riksdagar varit insedd, så att jemväl för den händelse att det här afhandlade vidsträcktare förslaget icke skulle bifallas, ett annat förslag till ändring i 14 S riksdagsordniugen hvilar angåendecafskaffande af klassfördelningen at valen äfven inom hufvudstaden, hvars antegande det väl icke vidare lärer lyckas någon intrig att förhindra. På dessa grunder tillönska vi lifligt det ifrågavarande reformförslaget lycka och framgång på dess förestående resa genom de fyra riksstånden, till en säker plats inom grundlagen.