Aftonbladet – 10 december 1856, sida 1

Arsenalsgatan a. STOCKHOLM, den 19 Dee. När man betänker, att det om några få dagar är två månader sedan rikets ständer här församlades till riksmöte och att, med undantag af de betänkanden, som handla om antegande af tjenstemän inom riksstånd och utskott samt aflöningen till dessa tjenstemän och till riksståndens talmän, intet positivt beslut ännu i denna stund blifvit af rikets ständer fattadt vare sig i stånd eller utskott; att i de vigtigaste ärendena så godt som hvila i afbidan på de diskussioner som vid remiss från stånden egt rum och hvaraf, i anseende till ledamöternas mångordighet och det, i förhållande dertill, inskränkta antalet notarier, justering och expediering troligen torde, åtminstone t. ex. inom adeln, dröja kanhända till nyåret, så råkar mean verkligen i ett slags förtviflan vid beräkningen af den tid gom kan återstå för den slutliga behandlingen af den stora massa ärenden af olikartad beskaffenhet, hvilka redan blifvit dels af regeringen dels af enskilta motionärer öfverlemnade till rikets ständers öfvervägande och pröfning. Och likväl hafva rikets ständer ännuicke fått från regeringen emottaga de i trontalet utlofvade vigtiga propositionerna till förändringar i civil och kriminallagen, i tull-lagstiftningen, skogshushållningsfrågan m. m. I sanning, man befinner sig verkligen under våra nu varande former på ett villande haf, som man säger, med alla dessa förslag i alla möjliga riktningar och med nödväudigheten af hvarje ärendes behandling inom fyra särskilta riksstånd, med oändliga tal vid remisser, i utskott, vid återremisser samt ändtligen vid det slutliga afgörandet. Under sådana förhållanden uppställer naturligtvis en hvar, som intresserar sig för det allmänna, den fråga, buru dessa olägenheter för framtiden skola kunna afhjelpas; huru våra riksdagar skola på samma gång förkortas och lemna skyndsammare och bättre resultater, och icke såsom nu verksamheten :splittras ech förlamas genom att samtidigt riktas åt så många särskilta håll? Detta ämne. torde mer än månget annat förtjena att allvarligt betraktas. Man finner då t. ex. att åtskilligt skulle vinnas ensarat derigenom att man dels borttoge de många ceremonierna vid riksdagens öppnande, dels stadgade att Kongl.: Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof ovilkorligen borde till riksstånden aflemnas vid samma tillfälle då konungen på rikssalen öppnar riksdagen, och att denna proposition då borde vara tryckt, hvilket ej kunde erfordra stort mera tid än den nuvarande utskrifningen i fem exemplar af tillsammans tusentals skrifna ark, dels inskränkte motionstiden och dess beräkning från den dag riksdagen öppnas till högst 14 dagar derefter. Men äfven med dessa förändringar, hvilka väl icke borde blifva omöjliga att åstadkomma, vore ändamålet ändock icke vunnet, så vida icke den väsentliga reform tillika vidtages, ej mindre att representanterna val1es icke för hvarje riksdag, utan för viss tid, t.ex, tre år, än ock att riksdagarne inträffade hvarje år och då inskränktes till en tid af 3 till 4 månader, så att de ärenden, som under denna tid icke hunnit afgöras, blefve hvilende till nästa års session. En sådan förändring skulle till en början medföra den fördelen, att om t. ex. riksdagsterminerna bestämdes årligen från den 15 Januari till den 15 Maj, de nuvarende rätt betyöliga svårigheterna skulle undanrödjag att inom de valda stånden erhålla representanter med utmärktare egenskaper, då sådana nu ofta sakna tillfälle att under den långa tid af hela år, som för närvarsnde upptaga riksdagarne, vara långt skiljda från sina hem och sina affärer. Afven inom det sjelfekrifaa ståndet skulle landtadela då kunna icke blott låtaanteckna sig i början af riksdagen, utan också stanna qvar till dess slut och icke, såsom nu, öfverlemna åt hufvudstadens tjensteadel att å ståndets vägnar afgöra de för landet vigtigaste frågorna. . Då riksdagarne återkomma endast hvart tredje år, måste en mängd regleringa å dana angelägenheter, som bero af rikets stin. ders behandling, uppgöras för mellantiderna och i sin helhet blifva föreraål för fniog vid hvarje riksdag. Sålunda hafva hitintills — förutom ny statsreg!ering — äfven ny bevillningsförordning, ny tulltaxa, ny chartasigillata-förordning m. m. blifvit efter hvarje