Aftonbladet – 8 december 1856, sida 3

AC frabistälde huru svårt det oftå är-för en redbar och skicklig, fast medellös tjenstsökande att erhålla en sädal borgen, huru påkostande det är för en om sin reäbarhet medveten ung man att vanära ur gård och i. gård föratt erhålla en löftesförbindelse, som gör -honom i kompetent till. ,erbållandej af en befattning, hvilken hans duglighet långt förut gjort honom skicklig till,) men för Hvarb ernående medellöshet hittills endast utgjort hindret... Ofta! få förmän vid tjevsters tillsättande eller förordande förbigå dem; om hvilka de häfva det störstå hoppet och: den säkraste vissheten att de till det allmänvdas belåtenbet skulle uppfylla sitt uppdrag, emedan detsät kandidater ej kunna anskaffa den tordrade borgen. Talareni tyckte det vara billigare att Staten drager en um iv i förlust örjatti denna förlust skall kastas på oskyldiga personer, hvilkas ända förseelse är, att. de velat hjelpa den hjelpbehöfvande: -Dessaäro svå-! righeterna vididet närvarande borgeussystemet; men dessa isvårigheterrseskulle:; blifva ännu större, om i stället för borgen, fordrades nedsättande af obligationer, hvilka för den fattige skulle blifva än svårare att anskaffa. Talaren fästade uppmärksamhet på, att, genom, detta ;löftessystem, kronoarrehdena äfven ssulle falla, då en arrendator, som kunde finna mbjligt; att, med den; ;kännedom hans vänner bade bm Thonom som skicklig ,landtbrukare och redbar månniska, anskaffa borgen för arrendesumman, denna möjlighet skulle försvåras, om det fordrades, att han skulle nedsätta löftessamman i obligationer i stället för den nu brukliga löftesförbindelsen. Talaren trodde den närvarande tiden ej vara den rätta att genom nya : författningar gifva större utrymme åt förmögenheten på den obemedlades bekostnad. Frih. Staöl von Holstein delade hr Nordenfelts öfvertygelse, hvaremot hr Printzensköld förfäktade kronans rätt till uppbördsborgen, hvilken talaren ansåg för ån ordentlig man ej vara så tryckande att ånskaffa. Friherre Alströmers motion angående en förändrad? örganisation af?teligiodsvården remitterades jemte deremot af hr, Tersmeden, N., gjorda anmärkningar:till ekonomiutskottet.. 117 fia vt Grefvå Taubes, H. E., motion, att bränvinsminuteringsafgiften i Stockholm måtte tillfalla statshämden, remitterades. till: bevillningsutskottet. Hr: Stjernsvärds motion om en förändrad organisation af landtförsvaret gaf anledning: nu, liksom vid föregående tillfällen då den, afhandlats, till en vidlyftik debatt? Hr Björnsjerna, 0.; bppträdde förstemot motionärans förslag ;, yttrade, tvifvel. emot vissa deriti förekommande sifferuppgifter, och hoppades att det ej skulle röpa Dågon framgång. : Hr, Nordenfelt, E., hade en längre framställnidg, hrars hofvudinnebåll vär att han ogillade det fratmstälda förslaget; i hvars sträfvan att vina en nåörmal enhet för aflöningen talaren ej kunde finna någom;så synnerlig fördel, ty; endast, afunden, kan. Misstyckå om den ene har litet mera än den andre. Den vinst, som genom utarrenderandet erhålles, tyckte talåren sborde Itillfalla ihdelningshafvaren och ej arrendatorp, liksom han,var öfvertygad omatt boställena. blifva bättre;skötte af boställsinnehafvaren än af en arrendator. 4 bör 2 Friherre Stael von Holstein förklarade, att i den ort der han bor nästan alla boställen ro utarrenderatle, hvilket talaren för sin del :änsåg vara bäst, ebutu arrendesumman naturligtvis blifver mindre när: utarrenderandet sker på tjenstetid än om den skedde på längre tid. Talaren tyckte det vara orätt att söka göra en menniska till något annat,äån hvad hon. besämt sig till: Indelningsverket kunde nog tåla vid en omorgahisätion. : : Friherre; Raab ansåg: aflöningen med boställen urgammal, ojemn och orättvis !liksom. den -beprisade tjenstgöringen på roten, ej något så synnerligt att stå efter; ty just denna tjenstgöring, som oftast i en obildad. omgifning, förstör gagnlöst en dyrbar tid för en ung man, som han kunde bättre använda att. lära sig något nyttigt eller se sig omkring i verlden. Hr Wrangel. Då öfverallt i verlden arbetskrafteh mera tages i anspråk än förr, då de ungaarmar, som fortskynda det produktiva arbetets utveckling, blifva allt dyrlejdare, då ropen mot beväringsmanskapet allt högre höjes, ansåg talaren alldeles omöjligt, att konima och tala öm en längre beväringstid.I sfseende på den missaktade tjerstgöriogen på roten ansåg talaren den vara af stor vigt för bildande at en skicklig kompanichef, hvars vigtigaste värf är att varh en far för sina underlydande. Detta ömsesidiga förtroende mellan befäl och trupp kan ej vinras utab genom att lära känna hvarandra. De, som tala mdt boställena, vilja något mera, något djupare än en 1önereglering, de vilja vårt indelningsverksstörtande, det yppersta vi ega eller kunna önska oss i och jus). det omöjliga af en mera utsträckt värneplikt bevisar förträffligheten af samma indelvingsverk, en tanke, som iåg klar för en Gustaf Adolf och Axel Oxent stjerna, och som bragtes till en lycklig verklighet af en så stor konung som Karl den XI. i Friherre Staöl von Holstein. Om vi kunde undvarå vär beväring, funnes något skäl att tänka på hvad den föregående talaren yttrat; men då intet land, hvarken ett despotiskt, der regentens vilja utplånar den allmänna, eller ett konstitutionelt, sökt följa exemplet af vårt indelningsverk, tyckes detta innebära något skäl till tvifvel på dess stora förträffligt het, hvilken vi äfven: genom längre uthållande krig ej haft tillfälle att pröfva. Hr Stjernsvärd gendref de mot hänt förslag gjorda snmärkningar och visade genop, sifferuppgifter de högre anslag den-fjerde bufadtiteln på senare tider erhållit. i Hr Knorring. O., upplyste, att en brasiliansk general, som af sin regering för någa år sedan fått de uppdraget att studera de europeiska armeorganisationerna, inberättat, att intet land hade en så förträfflig srmåorgsnisation, medelst indelningsverket, som Sverge, och att denna organisstion äfven skulle hafvå vunnit Napoleon III:s synnerliga tycke. Motionen remitterades till statsutskottet, liksom eb anvan af hr Sijernavärd väckt motion om understöd åt officerare, som vilja ingå i främmande tjenst, hvil ken senare motion lifligt förotdades af hr Björnstjerna m. fl Slutligen egde en högst liflig diskussion rum i ant ledning af hr W. F. Dalmans motion om ändringar i landshöfdingeinstruktionen, deri landshöfdingsrne Sarvdströmer, grefvarne Liijencrantz och C. Mörner samt f. d. vice landshöfdingen C. Printzenskiöld upptridde mot motionären, som försvarade sig manne: liga. Vi återkomma till denua debatt i samman: hang med redogörelsen för sjelfva motionen, som ät remitterad till ekonomiutskottet. Plenum upplöstes icke förr än kl. omkring !, 12. I Redogörelseti för lördagens aftonplena i bor, gareoch bondestånden mäste uppskjutas till mnnNrgogAnRAAamanaA hb I VU