Aftonbladet – 8 december 1856, sida 2

MUSIK. i j KONGL. TEATERN: Kung Karls Jagt, romantisk opera il 3akter,af Z. Topelius. Musiken af Fr. Pacius.. 4 än Å ;. Man har j.många Ar anmärkt, att den kongl. teaterns direktion, allsför, sällan upptagit, svenska musik-. pjeser.-1 Måhända har . man -haft skäl, till..denpa an-. märkning,-ehuru vi icke känna, huruvida inhemska. kompdartioner af verkligt värde varit direktionen erbjudna. De försök man gjort hafva sällan lyckats, synnerligaat då ämnet för pjesen varit utländskt, hvaremot pjeser med inhemska ämnen vutinit fråmgång: Det länder den nye intendenten vid kongl. teatern till heder, att han upptagit en musikpjes, hvilken -på en gång har förtjensten af ett fosterländskt innehåll och ett verkligt värde. Att detta äfven skall locka flera af våra egna kömpösitörer art våga försöket, har redan visat sig; i det ej mindre Sn fyra minsikpjeser redan ISrå vars till direktionen inlemiade! s— Yi tillåta pss attsbetrakta operan Kung Kärls Jågt,, för hvars libretto -vi i-en föregående nummer redogjort, såsom svensk, då ämnet för. pjesen tillhör,svenska historien, texten blifvit skrifven på vårt språk, och. äfven kompositören i flera år tillhört Sverge, der han eh låbgre tid var ånståld, innan han örvergick til Finland?) 370 -Abläggningen ab dennarspjes Brisstorsoperastil mycket folk, utmärkta dekorationer, lysande kostymer, haf och sjöar, ruiner, marknadshvimmel; fartyg och kanonskott, med ett ord, allt som kan fägna ögat finhes här. Dock är sjelfva ämnet itke nog rikhaltigt för att motsvara denna störa utrustning. Pjesen skulle också i dramatiskt hänseende ganska väl kunnat saminanträngas till: tvenne akter, helst den egentliga handlingen först med andra akten tager: sin början och med densamma äfven intresset för det hela. Med undantag af det i vådeviller utnötta uppträdandet af de begge marktschrejarne, hvilka gerna kunnat borttagas liktidigt med andra gjorda förkortningar, är denna akti dramatiskt hänseende den mest lyckade. :I tredje akten förekommer det något omotiveradt, att vakten låter af en fiskarflicka befalla sig att bevaka Gyllenstjerna. Meo med dylika osannolikheter får man icke i operatexter vara så noga. — Språket är vackert, vårdadt ledigt och framför allt så musikaliskt, att det ofiast med sin lätta meter och sina klingande rim nästan sjunger sjelft. Den musikaliska anläggniogen är, likasom librettons, storartad och i operastil. Redan den lätthet, hvarmed tonkopstnären behandlar instrumenterna i den rika och väl instrumenterade uvertyren, gifver tillkänna en tonsättare, som är hemma i konsteris mysterier. Om: denna uvertyr icke just bär prägeln af den nordiska tafla, som sedan upprullas. för åbörarnes blickar, gör den dock, genom sin helgjutna form och sin friskbet, ett angenämt intryck. Den slutar med en hymn, samma motiv hvarmed operan afslutas, och hvars figurerade ackompagnement tillsammans med blåsinstrumenternas : melodi gör ett mästerligt intryck. På uvertyren följer en frisk. jägarekör med eko, hvilken, för att göra påräknad effekt, erfordrar stor kör, goda terorer;och ett rent eko. Duetten emellan de båda hofdamerna (fru Strandberg och mll Andråe) är dramatisk, men ej alldeles tacksam för rösterna; de deri förekommande figarerna mera lämplige för instrumenter än för menniskoröst. fvintetten med kör har ett lyckligt motiv och är särdeles sångbar, om än till stilen nog