Aftonbladet – 6 december 1856, sida 3

framgent vinna afsättning;7men dertill fordras dock först och främst, att den städse skall vara af så torr beskaffenhet, att den kan skeppas. Det-är till detta mål vi måste sträfva; och uppnås det icke; så blir vår spanmålshandel alltid osäker. I andra länder, der span nålshandel från längre tid tillbaka i större skala idkats, finnas på alla betydligare handelsplatser torkningsanstalter för spanmål. Medelst dylika göres spanmålen, i mån som den af producenterna till nämde platser införes, tjenlig till uppläggning för framtida behof inom landet eller till utskeppning, allt efter inträffande konjunkturförbållanden. Till att börja med bekostades anläggningen af dessa torkinrättningar af staten — så var förhållandet t. ex. i Danmark och Preussen —; men nu mera tarfvas ej dylikt, sedan spanmålshandeln bedrifves i större skala, då affärsmännen sjelfva anlägga sådana anstalter. Men föga troligt är, att sistnämde förhållande skall inträffa ännu på länge här, emedan vår spanmålshandel är fördelad på många personer, hvilka ännu företrädesvis heldre skola nedlägga sitt kapital i bandein, än binda någon del deraf uti torkningsapparater. Om dylika torkningsanstalter nu vore tillgängliga i dem bland våra städer, der spanmålshandel idkas, så skulle sannolikt från flera af dessa redan i höst ganska betydliga partier fullt skeppningsbar spanmål hafva utgått, och de nordligare provinserna, som i år hemsökts af missväxt eller af svag skörd, skulle lätt blifvit försedda med sitt spanmålsbehof från rikets södra och mellersta provinser, så vida nemligen der funnits torkningsanstalter att tillgå; hvaremot nu utländsk säd i stora partier — derföre att den med säkerhet är skeppningsbar — tagits i anspråk för de förstnämde provinsernas behof. Om hvad jag nu anfört befinnes riktigt, om olägenheterna af bristen på torkningsanstalter äfven erkännes, — så ligger den frågan nära: huru skall in rättandet af dylika torkningsanstolter ändamålsenligast befordras? Ealigt min åsigt vinnes syftemålet säkrast och snarast derigenom, att staten försträcker företagsamma personer i de städer, der spanmålshandel idkas, med förlagslån, till uppförandet af sådane torkningsanstalter. Skälet, hvarföre torkningsanstaltar böra i städerna företrädesvis befrämjas, ligger deruti, att dit samlas i alla fall den kringliggande ortens afsättliga spanmål, och kan den i större mängd på en gång och på kortare tid samt med minsta kostnad göras fri från den skadliga fuktigheten. Man kan visserligen invända, att landtmännen sjelfve i allmänhet borde förskaffa sig smärre, men ändamålsenligt konstruerade torkningsapparater; men dervid bör dock ej förbises, att sådane äro allt för dyra och svårskötta för att komma i allmännare bruk. Invändas kan vidare, att landtmännen böra uppföra eldrior; dervid. bör likvist ej förbises, att både anläggningskostnaden och begagnandet af sådana faller sig ganska dyrt, och att, så förträffliga de än äro för beredandet af utsädet, så otjenliga äro de för torkningen af säd till föda, emedan den får en vidrig lukt och smak, — och att just i den omständigheten, att den svenska säden icke är riad och således luktfri, har orsaken legat dertill, att den föredragits i utlandet framför den ryska säden, som är riad. Af de i generaltullstyrelsen tillgängliga handlingar har jag inhämtat, att de sistförflutna åren verkstäldes utskeppning af spanmål från 24 särskilta hamnar. : Att i dessa torkningsanstalter äro behöfliga, är påfallande; men äfven i åtskilliga städer inne . landet bedrifves en omfattande spanmålshandel, hvadan dessa också torde behöfva dylika. Enligt sakkunnige mäns uppgift erhållas torkningsapparater i England till ett pris af omkring 2000 rdr pr stycke, hvarmed i passande lokal kan torkas 2 å 300 tunnor spanmål i dygnet. Den erforderliga pygnaden med inredning beräknas till 6 å 8000 rdr — allt efter storlek och bygnadsämne — således:i in helhet 8 å 10,000 rår, allt banko, för apparat och oygnad. Att förbida den tid, då, uteslutande genom den enskilta, icke understödda, företagsamheten, sådana orkningsanstalter skola uppföras i samtlige våra spannålshandlarde städer, torde vara mindre väl beänkt, och det är derföre som jag, för att snarast nöjligt befordra den saken, vördsammast tager mig riheten föreslå: Att rikets ständer behagade anvisa ett belopp af iksdaler femtiotusen banko såsom lån, mot högst 4 44 änta och successiv återbetalningsskyldighet, att illhandahållas och lämpligen fördelas ibland persoer i de af rikets städer, hvarest mera omfattande panmålshandel idkas, hvilka personer förbinda sig ut inom viss stadgad tid uppföra i dertill tjenliga okaler ändamälsenliga spanmålstorkningsanstalter. Särskilt anser jag mig böra fästa uppmärksamheen derpå, att låntagarne icke böra besväras med ågra föreskrifter i afseende på torkningsanstaltens ipplåtande till allmännare begagnande, enär sådant ämpligast bör öfverlemnas åt den enskilta omtanan, helst tillfyllestgörande är, att sådana anstalter stadkommas, der behofvet påkallar dem, hvarefter let ligger i egarens eget intresse att göra dem så Ulmänt anlitade som möjligt. -—-m— RV AN AA