Aftonbladet – 6 december 1856, sida 3

Om angelägenheten af torkningsanstalter för spanmål och förslag till deras befrämjande. Vi fästa vppmärksamheten på nedanstående af riksdagsmannen P. F. Mengel inom bondeståndet väckta och på goda skäl grundade motion i detta bebjeriansvärda ärnne. Erfarenheten har redan visat, att Sverge ätven i medelgoda år producerar spanmål utöfver landets eget behof. Med tämlig visshet kan ock antagas, att produktionen af denna vara skall stiga i den mån större kapitaler, omsorg och skicklighet användas på jordbruket. Men såvida denna näringsgren — den ovedersägligen vigtigaste i vårt land — skall gå framår, fordras att dess alster skall beredas en lätt och säker afsättning. Under de sist förflutna åren har landtbruke varit i högre grad gynnadt af en liflig och lönande span målshandel, än under någon föregående period. År 1854 utskeppades, i rundt tal, 87,700 tunnor hvete, 339,700 t:r råg, 159,600 t:r korn, 22,700 t:r är er och 414,000 t:r hafra, eller sammanräknadt i rundt tal 1,024,000 tunror spannmål. År 1855 utskeppades 85,100 t:r hvete, 774,400 t:r rå, 246,680 t:r korn, 25,900 t:r ärter och 649,100 tt: hafra, eller sammanräknadt i rundt tal 1,78:,000 tr spanmål. Berörde spanmålsutskeppning tillskyndade landet en direkt vinst af minst 35 millloner rdr rgs. Att en så betydlig och så lönande spanmålsexport kunde uppstå, orsakades dels af de svåra missvixter, som under samma tid hemsökte åtskilliga stater i Earopa, dels af kriget mot Ryssland, hvazxunder ej sllenast den direkta spanmålskonsumtionen inom de krigförande staterna ökades, utan äfven stora spanmålsmagasiner bildades äfven af de icke krigförande staterna på kontinenten i och för möjligen inträffande krigseventualiteter, och dels deraf, att då under nämåe krig Rysslands hamnar voro blo.kerade, a!l spanmålsutskeppning derifrån förhindrades. Deruvder banade sig den svenska spanmålen väg äfven till länder, der den förut varit föga känd; den blef eftersökt och hö t betald, till följd af sin utmärat goda beskaffenhet, och den förvärfvade sig derigenom ett aktadt namn på ve.ldsmarknaden. Men med innevarande år och sedan kriget samt de storartade krigsrustoingarne upphörde, och freden i Europa åter inträdde, samt skörden i nöstan hela Europa visat sig god, har spanmålshandeln högst väsntligt förändrat sg. Efter den exsalterade lfligbeten har en reaktion i denna gren af affarslifvet uträt. Öfverallt i utlandet äro zpanmålspriserna antingen i fallande eller i det stadium, då ett prisfall är sannolikast och en återgång till det normalr törhå!landet, som egde rum före krigets utbrott, i in ågan. Att förhållandet måste blifva enahanda bos oss, är en gifven följd deraf, att våra spanmålspriser nu mera till en väsentlig del äro beroende af svällningen på verldsmarknaden. Tager man nu i betraktande, att Sverges påräkneliga export af jernoch trävaror, samt några få mindre betydliga produkter, nu mera på långt när icte förslår att betäcka den import, hvarvid Tandet sant sig, och endast i högsta: nödfall vill och kan undvara, så är det påfallande, att om icke den uppkommande skilnaden kan betäckss med en betydlig årlig spanmålsexport, så måste Sverge ofelbart komma att ligga under i sin utrikes, handel ach tvingas at-liqvidera. värdeskilnaden mellan import och export med silfver, hvilket åter, i samma mån silfverexporten blir betydlig, ovilkorligen måste hafva en swigande penningeförlägenhet till följd. Det är klart, att denna förlägenhet svårast skall drabba jordbruket och dess idkare, och att af detta förhållande framlyser den omätliga vigten af att de begge statsmakierne oaflåtligt bemöda sig aw åt jordbruket gifva den riktning, att öfverskottet af dess alster, hvilket icke behöfves för landets egen konsumtion, göres .jenligt till utskeppning, för att gifva föda åt fndra folk, och penningar åt vårt eget. Lika så liflig, som spanmålsutskeppningen var unier förlidet års höst, lika så matt och obetydlig har en varit nu. Orsaken till sistoämde förhållande ligger dock icke uteslutande i den försvårade och fördröjda skörden, icke heller i för låga priser i utlandet, än mindre i en svag skörd här i landet, utan deruti, att vår spanmål i allmänhet icke är så torr, utt den med säkerhet för förskämning kan skeppas. Dels den omständigheten, att största delen af innevarande års skörd icke är af tillräckligt torr be.saffenhet för att med säkerhet magasineras, och dena stora svårigheten, som visat sig att kunna rmala den, bar för spanmålsproducenterna medfört den påfallande olägenheten, hvars följder snart skola visa sig, att nästan ingen större affärsman nu vågar olåta sig i betydligare spanmålsköp, utan har verksaunheten riktat sig åt import af spanmål och mjöl, hvaraf ock högst betydliga partier redan inkommit, och detia oaktadt skörden af råg och vårsäd i melersta och södra Sverge — d. v. s. våra förnämsta anmålsproducerande provinser — med full säkerhet un anses hafva utfallit öfver medelmåttan. Det är gansa naturligt, att den penningekris, som redan inträdt, sall ökas af den försvårade exporten och den stora mporten af spanmäl. Sannolikt skall Penaingebristen in mera ökas näsia vår, då de stora köpeskillingsbetalningarne å de många egendomsköpe ; alpa dessa er, låter sig väl icke göra; men att i omma dem, är deremot lättare. Vår spanmål är väl känd utomlands och skall äfven en frar